Niall❤️Felicia

Kapitel 8

{Felicias perspektiv}

*Nästa dag*

Jag sov hos Niall den här natten men vi var tvugna att vakna tidigt för jag skulle ju till flygplatsen. Vi gjorde oss i ordning och gick ut i hallen. Vi klädde på oss ytterkläder och var precis på väg ut genom dörren när jag kom på en sak.

"Niall, vi borde väcka Louis", sa jag.

"Nej. Han kommer inte vilja vakna, och varför ska vi släpa med oss honom egentligen?", frågade Niall.

"Han kanske vill säga hejdå till Stephanie?", sa jag menande.

"Ja visst, men du får väcka honom", sa Niall.

"Visst, det är väl inte så svårt", sa jag och gick tillbaka in i sovrummet. Jag gick fram till Louis säng.

"Louis, vi ska åka idag. Jag och Niall tänkte bara att du kanske vill säga hejdå till Stephanie", sa jag lugnt.

"Stephanie", sa han i sömnen och vände sig om.

"Fan, det här var svårare än jag trodde", sa jag och slog till Louis i huvudet.

"Vakna!", skrek jag och han hoppade till.

"Vad?", frågade han surt och vände sig mot mig.

"Jag och Stephanie åker hem idag. Du kanske vill säga hejdå till henne?", frågade jag.

"Visst, jag kommer om fem", sa Louis och satte sig upp.

"Planet går om en timme, vi ska vara där om tre minuter", sa jag.

"Ja, ja, jag skyndar mig", sa han och sprang iväg mot toaletten. Efter en halv minut kom han ut, påklädd - Förutom en strumpa - med tandborsten i munnen och en kam i handen. Han tog en strumpa från sängen, lade ifrån sig kammen, satte på sig strumpan och tog upp kammen igen. Han gick tillbaka till toaletten samtidigt som han försökte reda ut sitt rufsiga hår. Efter en minut till kom han tillbaka.

"Yes! Personligt rekord!", skrek han.

"Vi ska till flygplatsen också", sa jag.

"Jag vet", sa Louis och vi gick. Mamma ringde och sa att de redan var på flygplatsen och väntade på mig, så jag sa att jag kommer. Vi tog första bästa buss till flygplatsen och kom fram i tid. Helt plötsligt sprang Louis iväg och då såg jag att han sprang mot Stephanie. Jag och Niall gick lugnt fram till dem.

"Hej", hälsade mamma.

"Hej", svarade jag.

"Vi ska gå ombord på planet nu", sa mamma.

"Okej", sa jag och vände mig mot Niall.

"Hejdå", sa jag och jag kände att gråten var på väg.