Niall❤️Felicia

Kapitel 48

{Felicias perspektiv}

"Jag vet, och jag har redan glömt och fölåtit för jag gillade honom för mycket", sa jag och reste mig ur sängen. Jag behövde frisk luft. Jag gick mot dörren och öppnade den. Jag hoppade till av rädsla.

"Vafan?!", skrek jag. Där stod Niall med resten av killarna bakom sig. Niall...

"Hur mycket hörde du?", frågade jag oroligt.

"Inte mycket, tror jag. Men jag tror jag vet vad ni snackade om", sa han.

"Jag fattade inte", sa Louis.

"Inte jag heller", sa Zayn.

"Äh, kom in", sa jag och flyttade mig från dörröppningen så att de kunde komma in. De gick in och satte sig lite vart som helst i mitt rum. Niall satte sig i sängen och jag satte mig bredvid honom, Louis satte sig i skrivbordsstolen och Stephanie satte sig i hans knä, Liam lutade sig mot väggen, Harry och Zayn satte sig i Stephanies soffa.

"Så? Vafan snackade ni om? Vafan är det vi inte vet, men som du, du och du vet?", frågade Louis och pekade på Niall, mig och Stephanie.

"Inget, direkt", sa jag.

"Jo, det är något", sa Niall.

"Berätta då!", sa Louis otåligt.

"Jo, i Irland... Det hände lite grejer", började Niall.

"Oj, oj, oj", sa Louis retsamt.

"Jag tror inte att Niall menar det", sa Liam.

"Nej, asså jag fick ett sms av Theresa som Felicia såg", sa Niall.

"Sa du inte att du hade glömt henne och att hon bara var ett misstag?", frågade Harry. Skönt, då hade Niall inte bara sagt det till mig. Och han borde inte ljuga för killarna.

"Ja, det gjorde jag. Men...", började Niall. Men? Men, vadå?