Niall❤️Felicia

Kapitel 35

{Felicias perspektiv}

Jag sprang in mellan två hus och det kom en tegelvägg.

"Fan", sa jag.

Nu skulle Niall hinna ikapp mig och komma med sina jävla bortförklaringar om att Theresa typ inte finns eller något sådant.

Jag backade mot tegelväggen men han kom närmare.

"Vafan, dra åt helvete!", sa jag och han stannade en sekund.

"Nej, jag vill att du ska veta att jag älskar dig", sa han och fortsatte gå mot mig.

"Nu vet jag det, gå", sa jag argt.

"Du tror ju inte på det", sa han och kom mot mig i sitt lugna tempo. Jag kanske skulle kunna springa iväg åt sidan och gå om honom. Jag tänkte ta ett steg men kroppen ville inte.

En del av mig ville ha Niall och veta att han bara var min, medan en annan del ville springa iväg och aldrig mer se honom.

Jag blev stående där jag stod. Niall kom närmare.

"Snälla tro mig, Theresa är bara ett stort misstag", sa Niall men det gjorde ont bara han sa hennes namn. Tillräckligt ont för att ta ett försiktigt steg åt vänster, och sedan ett till. Niall följde mig med blicken. Han började gå snabbare mot mig och jag blrv stående igen. Han var bara några centimeter ifrån mig.

"Jag är ledsen för det som hänt. Jag kan inte ändra att jag träffade henne, men jag önskar att du kan förlåta mig", sa han och tog det sista steget för att stå alldeles nära mig. Han lade armarna mot väggen på var sin sida om mig så jag kunde inte rymma.

"Förlåt mig", sa viskade han innan han försiktigt pressade sina läppar mot mina. Det kändes så bra att få kyssa honom, men samtidigt så fel för det kändes inte som om han var min.

Han var Theresas.