Niall❤️Felicia

Kapitel 25

{Nialls perspektiv}

"Asså jag vet att han gillar mig och typ tror att vi är ihop, men det är vi inte! Och sen började han snacka om något helt annat och då...", började Felicia men jag orkade inte lyssna på hennes jävla förklaringar. Jag reste mig upp.

"Vafan Felicia!", sa jag. Jag öppnade munnen för att säga något mer men jag kom inte på något att säga. Jag vände mig bort från henne och gick ut mot vattnet. Jag simmade ut och sket i att hon ropade efter mig. Hur fan kunde hon?! Var det verkligen sant? Hade hon bara varit ihop med mig för att hon ville att den där andra killen skulle gilla henne? Vilken jävla bitch! Asså jag hade ju också gjort fel, med Theresa. Men inte så jävla fel som hon. Hon hade bara varit tilsammans med mig för att han den där jävleln skulle gilla henne! Hur fan kunde hon?! Hur?! Och så får man reda på det såhär! Jävligt trevligt!

"Niall!", hörde jag en röst bakom mig som fick mig att vakna upp ur mina tankar. Jag satte ner foten för att stanna och vända mig om, men botten fanns inte där! Jag gled ner under vattnet och fick en kallsup. Jag kom upp igen och började trampa vatten. Jag vände mig om och märkte att stranden började bli liten bakom mig. Jag hade simmat rätt långt och här ute var det rätt stora vågor.

"Niall?", sa rösten igen men mer som ett klagande och då såg jag Felicia, mellan alla vågor, simma mot mig. Jag orkade inte med henne just nu, men när jag såg henne simma hjälplöst mellan de stora vågorna fick jag som en instinkt att hjälpa henne. Jag simmade fram till henne och tog henne i min famn.

"Niall", sa hon och hostade.

"Jag är här, jag är här", da jag lugnanade.

"Du måste tro mig! Tim har följt efter mig hela tiden ni har varit på turné! Han typ tror att vi är ihop!", sa Felicia desperat. Okej. Så antingen är han den där Tim precis som Theresa, eller så ljuger Felicia... Jag måste tro henne. Vad mer hade jag att förlora liksom?

"Okej, jag tror dig", sa jag och kysste henne i pannan.