Niall❤️Felicia

Kapitel 46

{Nialls perpektiv}

Jag och killarna var precis klara för idag och hade tagit oss hem till Felicia och Stephanie. Vi gick uppför trappan och jag såg att dörren till Felicias rum var stängd. Jag hörde också att hon och Stephanie pratade där inne.

"Vänta", sa jag tyst till killarna och gjorde en gest med handen för att de skulle stanna och vara tysta.

"Du bara gick med på att allt var bra igen? Asså, jag vill inte förstöra erat förhållande eller något sånt, men du tänkte aldrig tanken att han kanske bluffade?", hörde jag Stephanie och då visste jag precis vad de pratade om. Felicia hade berättat allt.

"Jo, hela tiden", sa hon och det gjorde ont i mig. Jag hade förstört allting och sedan bett henne glömma men så klart kom hon ihåg allt. Allt det hemska som jag hade gjort. Allt.

"Men om jag låter mig övertygas så... Ja, då är Niall singel igen", fortsatte Felicia. Vad fan hade jag gjort? Och vad fan gjorde hon? Hon låtsas att hon gillar mig fast hon vet att hon inte gör det. Fast hon vet att jag är en jävel. Hon låtsas gilla mig för att inte såra mig.

"Och jag älskar honom verkligen", sa hon precis när jag sträckte fram handen för att öppna dörren och säga sanningen, säga att allt jag sagt varit sant men att jag förstår om hon hatar mig. Att jag förstår om hon vill lämna mig och att hon helt klart förtjänar någon bättre. Att hon inte behöver låtsas mer, men när hon sa det lät jag handen falla. Jag blev alldeles stum. Gillade hon mig eller inte?