Niall❤️Felicia

Kapitel 32

{Felicias perspektiv}

Niall kastade sin mobil på sängen och gick för att hämta sängen jag skulle sova i inatt.

Han hade lämnat mobilen olåst så jag passade på att kolla vad det var som var 'Inget'. Han var inne på en sms konversation men någon Theresa. Theresa? Var det inte hon som var på fake bilderna. Jag kollade på hennes profilbild och ja, det var definitivt hon.

Hon hade skrivit att hon ville se Niall snart igen och att hon saknade sin älskling. Fake bilder, va?

Jävla idiot!

Niall kom in i rummet med en uppfällbar säng.

"Vart vill du sova... Vad kollar du på?", frågade Niall när han såg att jag höll på med hans mobil. Han lade ner sängen på golvet och kom närmare för att se.

"Och vad fan har du att säga om det här?!", skrek jag och visade honom mobilen.

"Snälla Felicia, det är inte som du tror! Det är inget mellan mig och Theresa!", sa Niall för att försvara sig.

"Visst", sa jag och kastade hans mobil på honom. Han fångade den av reflex och då puttade jag bort honom.

Jag gick ut ur hans rum och bort mot ytterdörren. Jag satte fötterna i mina skor och öppnade dörren. Precis när jag tänkte gå ut tog Niall tag om min handled. Jag vände mig argt mot honom.

"Vart ska du?", frågade han sorg i ögonen.

"Hem", sa jag.

"Du kan inte gå hem! Du vet inte vart du ska eller någonting", sa Niall.

"Jag hittar", sa jag och vände mig mot dörren för att gå ut men Niall drog mig tillbaka.

"Du har inte dina saker och du kan inte ta dig till flygplatsen själv", sa Niall.

"Ta mina saker som ett minne du, det blir förhoppningsvis sista gången du ser mig", sa jag och jag såg i hans ögon att det sårade honom.

"Felicia, snälla jag ber, lämna mig inte", sa han och en tår föll ner för hans kind.

"Det är för sent", sa jag och röck loss min hand från hans. Jag vände mig om och gick rakt ut i kvällen.