Hemma igen - The Fooo

Kapitel 13 - Allt är så mycket mindre

* Malin *

"Hihi jag gillar att ni är överens" fnissade Felix. Jag suckade, han hade nog fått än värre smäll än det såg ut som när Ogge vräkte ner honom på marken.

"Felix kom nu, vi ska gå in till din mamma" sa jag och drog med mig honom förbi den fortfarande förvånade Oscar. Han höjde ögonbrynen i en frågande min och slog ut med händerna, men jag bara ignorerade honom. Men samma uttryck i ansiktet följde han efter oss ut ur stallet och in till dem vuxna. Vi sparkade av oss skorna i hallen och fortsatte in i köket. Felix mamma, Cecilia, rusade fram till Felix och la händerna runt hans ansikte. Hon började gulla med honom, euw. Jag fick rysningar av att se det, så jag tog tag i Oscars arm och drog ut honom ur huset igen.

* Oscar *

Malin släppte min armbåge och tog tag i min hand i stället. Jag flätade ihop mina fingrar med hennes och bara njöt, gud vad jag saknat det här. Istället för att gå mot stallet, som jag trott, styrde Malin stegen och mig mot hagarna. Hon släppte min hand och tog upp två grimskaft (rep som man sätter i hästens grimma, dvs det dem har runt huvudet, när man går med dem) från marken. Hon slängde det ena till mig och började öppna grinden till hagen.

"Wooow, chilla lite nu va. Jag tänker inte rida om det är det du vill" sa jag skräckslaget.

"Vi red alltid när vi var mindre, du, Felix, Ogge, Emma och jag. Så sluta va en sån mes" retades Malin och räckte ut tungan.

Motvilligt följde jag efter henne in i hagen där hennes stora häst, Dess, stod tillsammans med Ogges och Malins mammas lite mindre gråa häst, Aldo.

"Ta du Dess hon är enklast" sa Malin och knäppte vant fast grimskaftet i Aldos grimma.

"Men hon är så stor" klagade jag.

"Oscar bara ta henne, det blir kul"

Ännu mer motvilligt än innan fångade jag in Dess och gick efter Malin ut ur hagen och vidare in i stallet.

* Malin *

Efter vad som kändes som flera timmar hade jag lyckats övertala Oscar och fått hästarna klara att rida. Oscar stod nu framför mig med mammas ridhjälm, min gamla säkerhetsväst samt pappas stallkängor som han använde när han lagade staketet.

"Du kan gå ut på gårdsplanen" sa jag till Oscar och han började sakta gå. När vi väl kom ut gav jag Aldos tyglar till en skräckslagen Oscar och sprang in i stallet för att hämta hans mobil. Jag hörde hur Oscar ropade efter mig, men jag litade på hästarna, dem skulle aldrig dra iväg. Jag hittade hans mobil på bordet i sadelkammaren och gick ut igen. På vägen provade jag samma kod som Oscar alltid haft, 3-6-9-1, och det visade sig att han fortfarande hade samma.

"Nej, nej, nej" sa Oscar förskräckt när han fick se mig med mobilen i handen. Snabbt knäppte jag en bild och gick in på instagram. Jag tog första bästa filter och la ut bilden med texten "terrified " och delade inlägget på Twitter. Jag struntade totalt i Oscars mördande blickar och stoppade ner mobilen i fickan på mina ridbyxor. Direkt kände jag hur den började vibrera, antagligen på grund av likes och kommentarer.

"Hur står du ut med alla notiser?" frågade jag. Oscar bara ryckte på axlarna. Jag gick fram och tog över hästarna från Oscar medans han smidigt *host-host* hoppade upp på Dess. Jag kom upp på Aldo och vi började skritta iväg.

* Oscar *

Vi hade stannat i en glänta i skogen bakom Molanders gård. När vi var små hade vi byggt en hinderbana och en trädkoja här med hjälp från deras, min, Emmas och Felix pappa. Nu kändes hinderbanan fjuttig. Stenen som Malins pappa kört hit med lastaren och som vi då tyckt var ett stort berg, nådde mig knappt till midjan. Trädkojan som vi alla fem sovit i så många gånger var ju jätteliten och inte alls högt uppe i himlen, utan max tre meter upp.

"Kan vi inte klättra upp?" frågade Malin med blicken mot kojan. Hon hade bundit fast hästarna vid ett träd och dem stod fridfullt och betade.

"Vågar vi det, är den inte helt rutten?" sa jag skeptiskt.

"Äh vi provar, vad är det värsta som kan hända" sa Malin och började gå mot trädet.

"Eh ja, du kan trilla ner och bryta nacken" mumlade jag, men Malin bara fnös åt mig. Hon började klättra upp för plankorna som var fastspikade som en stege längst trädstammen och jag var inte långt efter. Prövande satte Malin foten på kojans golv, hon bestämde sig för att den skulle hålla och klev in med båda fötterna. Jag kom upp efter henne och synade golvet.

"Träet ser ganska friskt ut" konstaterade jag.

Malin gick över golvet mot fönstret på andra sidan. Med ett brak trampade hon igenom golvet och jag var snabbt framme och högg tag i hennes arm. Som tur var hade bara en fot gått igenom och inte hela hon.

"Hahahaha där var det nog inte så friskt" skrattade Malin fram. Jag drog upp henne, så att hon stod bredvid mig igen på den "säkra" delen av golvet. Hon fortsatte skratta och snart smittade det sig på mig. Vi fick tillslut sätta oss ner på grund av att vi skrattade så mycket. I flera minuter satt vi där i kojan och vred oss av skratt.

"Nu har vi en sak och göra i sommar i alla fall, laga kojan" sa jag när vi lugnat oss lite.

"Haha ja" svarade Malin som fortfarande skrattade lite mer än mig.

"Du är bara för konstig, Malin" sa jag mest för mig själv.

"Jag älskar dig med Oscar" svarade hon, vilket förvånande mig.

Tusen tack för att ni är så duktiga på att vota! Betyder jättemycket, har över 2k reads nu, kan inte tacka er nog :* fortsätt så, så kommer nästa kapitel kanske redan imorgon, med betoning på kanske ^^ ♥