Kapitel 24 - Flykten

583 29 2
                                    

* Malin *

Frustrerad la jag ner mobilen i fickan på min hoddie när Felix klickat mig. Vafan va det med den killen, tjatar om att vi ska träffas och sen svarar han inte. Idioten var säkert sur för att jag var sen. En blandning mellan ett vrål och en irriterad suck lämnade mina läppar innan jag kände ett par välbekanta, varma händer mot min iskalla nacke. Jag snurrade snabbt runt och slängde mig i famnen på killen jag precis varit irriterad över. 

"Felleboy" mumlade jag mot hans hals. 

"Du stinker häst" mumlade han tillbaks och puttade retfullt bort mig. Jag räckte ut tungan och "pruttade" åt honom. Ett avlägset skrik hördes och paniken i Felix ögon uppstod på en halv sekund. Jag förstod direkt att det var foooers och att Felix träffat på dem tidigare. 

"Hjälp" pep Felix. 

Jag tog tag i hans arm och drog med honom ut till busshållplatsen utanför Centralen. Precis när vi kom utanför dörrarna rullade den gula bussen in på hållplatsen och vi sprang den sista biten. Flåsande talade jag om för chauffören var vi skulle och höll fram Jojo kortet mot läsaren. Vi slog oss ner på fyrasätet och såg genom fönstret hur tjejerna som skrikit efter Felix kom ut ur stationshuset. Snabbt duckade och låg halvt ner på sätena för att inte synas ut. Vi hörde hur någon gick på bussen och Felix drog efter andan. 

"Har den här killen gått på bussen?" frågade en pipig tjejröst och jag gissade att hon höll fram en bild på Felix. Busschauffören kollade bak i bussen och mötte min blick, jag skakade intensivt på huvudet.

"Naj" sa han med en konstig dansk brytning. 

"Säker?" sa en annan tjejröst. 

"Det er bare den dame tilbage der, der er gået på" svarade han, nu på ren danska, antagligen för att han var irriterad på tjejerna som inte ville gå ur hans buss. 

Tjejerna verkade gå ur bussen för strax efter stängdes dörrarna och vi började rulla iväg. Jag och Felix bröt ihop i en skrattattack, son busschaufför också stämde in i. 

* Felix * 

Jag skrattade tillsammans med Malin igen. Herregud vad jag hade saknat det! När jag äntligen lugnat ner mig efter skrattanfallet igen bytte jag säte så jag satt bredvid Malin istället för snett emot. Jag drog upp mobilen ur bakfickan och tryckte fram kameran. 

"Nej" skrattade Malin när jag började filma oss. 

"Hi guys!" halvskrek jag och fick en sur blick från den gamla damen som var den enda passageraren förutom oss. 

"Hjulen på bussen snurrar runt och runt, runt och" sjöng Malin men han inte avsluta raden innan hon började garva igen. 

"The wheels on the bus go ’round and ’round" sjöng jag istället och Malin avslutade med att skrika:

"Pack my suitcase" 

"Den där ska upp på insta, det kan jag lugnt säga" skrattade jag.

"Nej Felix haha nej" sa Malin så gott hon kunde med skrattet bubblande i halsen. 

Utan att hon protesterade något mer delade jag videon och gillnigarna rullade in direkt. 

"En uppföljare" sa jag och tryckte fram kameran igen. 

"I'm loving it, loving it. Pack my suitcase" sjöng jag och posade.

"Dah dah datha dah, I'm lovin' it" tramsade Malin och räckte ut tungan.

"Donken!" avslutade jag innan jag delade den andra videon.

* Oscar * 

"Donken!" 

Jag kollade på videorna Felix lagt upp för säkert tjugonde gången. Varför var det han som satt där bredvid Malin och inte jag? Varför var jag kvar här uppe i Stockholm och inte nere i Skåne med personen jag älskade? Varför var jag så sagans dum i huvudet?!


Hoppas ni förstår det lilla danska inslaget, annars e det bara att fråga eller ta upp Google översätt ;)
Kram och glá andra advent! ♥

Hemma igen - The FoooDonde viven las historias. Descúbrelo ahora