Kapitel 5 - Ge hit sylten

1.4K 47 2
                                    

* Omar *

"Felix kan jag få SYLTEN!" bad Malin för femte gången den senaste minuten.

"Felix bara ge henne den" suckade jag, trött på deras gnabb.

"Näe"

"Felix, sylten"

"Näe sa jag"

"Felix"

"Nope, nej, näe, nein, No, nicht, contre, Bu, contra"

"Nicht betyder inte nä, det betyder inte" muttrade Oscar lite halvsurt.

"Mamma säg till Felix, han ger mig inte sylten" skrek Malin in mot köket, precis som en liten 5-åring.

"Ni är 15 och 17, inte 5 och 7, beter som det" skrek Ogges och Malins mamma, Marie (ingen aning om vad Ogges mamma heter, så kommentera gärna om ni vet) tillbaks, precis som hon läst mina tankar.

"Felix kom igen"

"Kom och ta den då" Han viftade med syltburken i handen där han satt mittemot Malin. Hon gav honom en mordisk blick. Oscar suckade högt, tog tag i Felix arm och sekunden efter satt Malin med syltburken framför sig. Felix och Malin såg lika förvånade ut båda två, men Malin fattade sig snabbt och räckte ut tungan mot Felix.

"Haha, jag vann"

Jag bara suckade och lutade mig bakåt i soffan jag satt i.

* Felix *

"Håller dem två alltid på såhär?" Frågade Omar och riktade nog frågan mer åt Ogge och Oscar.

"Ja det gör vi" skrek jag, rusade runt soffbordet och soffan, smällde Malin i bakhuvudet och sprang iväg.

"Felix jag hatar dig" skrek Malin och sprang efter.

Jag rusade upp för trappan och in på Ogges rum, men Malin va snabb och inte mycket kortare än jag, så hon var inte långt efter. Jag slängde omkull Ogges nattduksbord och drog upp dörren bakom, den som ledde in till Malins rum, inte var högre än en meter och som inte används på tre år. Men Malin var inte dum, hon hade redan sprungit ut ur Ogges rum och in på sitt eget genom den vanliga dörren. Jag vände tillbaka in i Ogges rum och sprang ut i biblioteket där trappan kom upp.

"MALIN OCH FELIX KOM NER HIT GENAST! JAG SKA GÖRA OM ER TILL TVÅ PAPPERSBOLLAR!" skrek Marie.

Deras gård var så gammal att dem hade en lucka i ena väggen där man kunde kasta ner tvätt till nedervåningen, så dit sprang jag öppnade luckan och hoppade ner. Efter några sekunders fall landade jag mjukt i den stora tvättkorgen, men Malin hade hoppat efter...

* Malin *

Skrattandes landade jag rakt på Felix mage. Han stönade högt och försökte putta bort mig. Dörren till det lilla mörka rummet där tvättkorgen stod öppnade och där stod mamma, oops.

"Ut nu!" Hon var arg, riktigt arg. Men det brukade gå över ganska snabbt bara man klagade riktigt mycket över hur jobbigt det "straff" hon hittat på var, så blev hon nöjd och glad. Jag reste mig upp ur korgen, hjälpte Felix och flinade lite mot Oscar och dem andra som kommit ut i hallen. Omar började asgarva och pekade på Felix och när jag vände mig om förstod jag varför. Han hade ett par av Ogges kalsonger på huvudet. När han förstod att vi skrattade åt honom började han dansa runt, men mamma var som sagt arg och tog bara kallingarna från hans huvud och kastade in dem i tvättkorgen.

"Ogge och Felix, städa cykelförrådet, all olja ska bort från golvet Ogge och i fortsättningen meckar du med moppen ute" sa mamma.

"Men jag har inte gjort nåt, det va Felix och Malin" sa Ogge anklagande.

"Vill du att Felix tvättar din moppe? Nä tänkte väl det ut med er, och ni tre mockar hagarna, alla hagar"

"Men mamma" suckade jag.

"Inga men, och Oscar jag litar på att du inte kastar ner min dotter i skottkärran som vissa andra" avslutade mamma och gav Felix en menande blick.

Hemma igen - The FoooWhere stories live. Discover now