Hemma igen - The Fooo

Kapitel 8 - Ninja Turtles

* Emma *

"VAFAN?! Jag var så nära och förlåta dig, så jävla nära" skrek Ogge och höll upp tummen och pekfingret med en centimeters mellanrum.

"Varför just han?! Va? Vad gjorde han där ens?" Med tårar i ögonen gick han bort mot väggen, ställde mig med pannan mot den och började banka med knytnäven.

"Ogge" viskade jag.

"Håll bara käften, finns inget du kan säga som inte gör det värre" svarade han med hopbitna tänder.

* Malin *

"Vad håller dem på med?" frågade jag när Ogge började skrika där uppe.

"Är du klar med den där?" frågade Oscar och tog min tallrik ifrån mig och började äta.

"Men ey det är min mat"

"Jag är hungrig" sa Oscar som om det var det självklaraste i världen.

"Vad ska jag äta då?"

"Ta Emmas mat"

"Men den ska ju hon ha. Mamma ska du inte säga till Ogge?" Nu hade han börjat banka i väggen.

"Eh låt dem hållas" sa Oscar och mamma nickade "och ta du Emmas mat, för hon kommer inte äta den"

"Hur vet du det?"

"För blir dem sams kommer dem ligga där uppe och hångla och hon kommer inte äta sin mat, blir dem inte sams kommer hon rusa härifrån och rida hem och inte äta sin mat"

"Vänta va? Hångla?"

"Lång historia, det händer mycket på tre år Malin"

Jag bara skakade på huvudet, tog Emmas mat och försökte än en gång få mamma att säga till Ogge, men hon bara skakade på huvudet.

* Oscar *

"Ska vi glo på film?" frågade jag när vi ätit upp både Malins och Emmas mat och det förtfarande hördes skrik och bankande från Ogges rum.

"Aa visst, på loftet" svarade Malin. Vi ställde bort våra tallrikar och glas på diskbänken och gick ut.

"Måste ta in sadeln och tränset bara, kan du ta sadeln?" frågade Malin och försökte göra valpögon.

"Haha du suger" skrattade jag, men gick bort mot hagen och tog sadeln. Malin skuttade glatt efter mig och bar in tränset. Vi klättrade upp på höloftet och försökte få igång den gamla tjock-tv:n som stod där.

"Men åh, varför funkar det inte nu då?" suckade Malin frustrerat, hon är så söt när hon är bekymrad.

"Ogge snacka nåt om att han kopplat den på ett nytt sätt och nåt om sadelkammaren" sa jag fundersamt.

"Vänta här" sa Malin och slank ner från loftet.

"Funkar det nu?" Skrek hon sekunden efter. Jag tryckte på fjärrkontrollen och slog lite uppe på Tv:n och till min lycka kom bilden upp.

"Ja!" skrek jag tillbaka. Ett glädjetjut hördes nerifrån och Malin kom upp för stegen igen.

"Okej...Barbie, Saltkråkan, Ninja turtles, Pippi eller Stallkompisar?" undrade jag och kollade igenom dem gamla VHS-filmerna.

"Ninja Turtles helt klart" svarade Malin och skrattade sitt underbara bubbliga skratt. Herregud vad jag älskade det skrattet.

Tio minuter hade gått av den tecknade gamla filmen och jag märkte hur Malin började bli rastlös bredvid mig, man kan väl inte säga att hon hade så bra tålamod om det inte gällde ridningen eller Fifa. Hon suckade och vred på sig, men jag bara ignorerade henne. Då började hon peta mig med fingret i sidan, men jag behöll blicken på Tv:n.

"Ooooscaaar" klagade hon.

"Men jag kollar" svarade jag bara för att reta henne. Hon suckade och reste sig från det halmfulla golvet. Jag följde henne diskret med blicken när hon klättrade upp för stapeln med höbalar.

"Kan du lära mig parkour?" sa hon.

"Näe" sa jag och vände tillbaka blicken mot Tv:n.

"Men jag vill volta"

"Du låter som en treårig"

"Du gillar mig ändå, så lär mig nu annars kommer jag försöka ändå och bryta nacken av mig"

Jag suckade och reste mig upp och gick fram till henne.

"Vi börjar på plan mark" sa jag.

* Malin *

En halvtimme senare lät Oscar mig gå upp på höbalarna.

"Kom ihåg vad jag sagt nu, tänk inte bara gör det, så gör du bara precis som du gjort här nere, lugnt och kontrollerat, andas in, andas ut" sa han, världens bästa lärare.

"Jag är en Ninja Turtles, jag klarar det här!" sa jag.

Jag gjorde som han sa, andades in och ut, kopplade bort alla tankar och hoppade.

"AJ SOM IN I HELVETE!"

Oscar rusade fram till mig.

"Malin, hur gick det?" sa han med en orolig gäll röst.

"Svanskotan" sa jag och bet ihop av smärtan. Oscar lyfte mig under armarna och släpade bort mig så att jag satt lutat mot en halmbal.

"Nu kan jag inte rida" muttrade jag.

"Du kan alltid rida mig, lovar att ta det försiktigt" sa Oscar retfullt men blev snabbt generad. Jag smällde till honom löst på armen och blev lika generad som han. Jag hade känslor för honom kvar men efter olyckan kunde jag bara inte tillåta mig själv att visa dem, jag var så rädd att det skulle hända igen.

Utan att jag märkt det hade Oscar satt sig ner, nära. Han strök en hårslinga bakom mitt öra och lät handen följa min käklinje ner till hakan. Jag kollade bort, men han vände tillbaks mitt huvud och närmade sig. Jag ville så gärna, så jag la handen i hans nacke och flyttade hans huvud ännu lite närmre. Men precis när hans läppar nuddade mina så kom ångesten tillbaks, jag flämtade till och vände mig bort.

"Förlåt..." sa jag skamset.

"Säg inte förlåt, det är mitt fel och jag hatar mig själv för det som hände"

"Det var inte ditt fel"

"Vet du hur många gånger jag grät mig själv till sömns, vet du hur många gånger jag ville ta livet av mig för att jag hatade mig själv så mycket, vet du"

"Oscar sluta" sa jag och tog hans händer, tvingade honom att kolla mig i ögonen "det var inte ditt fel, det var jag som red, det var jag som inte kunde kontrollera mig, det var jag som dödade honom, inte du"

"Du dödade ingen, det var en olycka..."

Så lite info här nu:

1. Kommentera vem ni tror Malin "dödade", ledtråd finns i tillbakablicken ;)

2. Börjar skolan imorron, 1:an på gymnasiet, så uppdatering kommer bli sämre, men har lovat mig själv att det bli minst 3 ggr i veckan, får min dator snart också :D

Ha det bra! Älskar er alla! ♥