Hemma igen - The Fooo

Kapitel 4 - förlåten? (tillbakablick)

- Fyra dagar innan Malin åkte -

* Malin *

"Vad ska du?" frågade Ogge och studerade mig från topp till tå.

"Oscar", mumlade jag lite generat och rusade ner för trappan innan han hann fråga något mer. Nere i hallen skrek jag till mamma att jag skulle till en kompis, tryckte in fötterna i ett par tofflor och smällde igen dörren efter mig. Halvvägs över gårdsplanen kom jag på att jag glömt cykelnyckeln och gick tillbaka in igen. Med nycklarna i handen gick jag ännu en gång över gårdsplanen. Dess gnäggade till mig från hagen. Jag var lycklig, klart att jag saknade Prince, min perfekta vita ponny, men jag var lycklig. Något jag inte kunnat säga att jag var sedan olyckan och jag och Oscar var okej igen. Jag hade förlåtit honom och han hade förlåtit sig själv. Jag drog upp den tunga porten till cykelförrådet och baxade ut min gröna cykel.

Jag slirade in på uppfarten bredvid Oscars radhus. Svettig efter den långa cykelturen i racerfart hoppade jag av och låste. Andfådd gick jag mot dörren och ringde på. Donnas skall hördes innanför och Oscars röst som skrek på henne att vara tyst. Låset i dörren vreds om, handtaget trycktes ner och innan jag hunnit reagera stod Donna med tassarna på mina axlar och slickade mig i ansiktet. Oscars underbara skratt nådde mina öron och jag puttade ner Donna.

"Kom in", sa Oscar när han lugnat ner sig lite och slutat skratta. Jag gick innanför dörren, sparkade av mig tofflorna och blev som vanligt kommenterad av Oscar på grund av mitt skoval.

"Asså hur kan du bara använda dem där? Och inte nog med att du har dem på dig, du cyklar en halv mil med dem också! Fine att du har dem när du mockar eller nåt men"

"Håll bara käften med dig, sluta bete dig som Felix hela tiden", avbröt jag och räckte ut tungan mot honom. Istället för att tjabba emot drog Oscar in mig i en kram, vilket resulterade i att jag började hosta.

"Herre..gud...hur...mycket..parfym har inte du?" Hostade jag fram och nu var det Oscars tur att räcka ut tungan åt mig.

* Oscar *

Vi spelade Fifa, Fifa 09. Helt förbjudet om man frågade Malin. Det var ju 2011 nu, då kunde man ju inte spela 09, det gick ju inte att skjuta på det där speciella sätet som det gick på Fifa 11, den och den spelaren fanns ju inte med osv. Jag låg under med 5-2, sjuka siffror jag vet och ja det är jag som är killen här, jag borde vinna, men hon är oslagbar. Så nu sitter jag här, har gett upp, försöker inte ens ta bollen från henne. Men vad håller jag på med egentligen, snackar med mig själv? Det är bara att pausa spelet, ta kontrollen ur hennes händer och kyssa henne för det är det jag vill, väl..?

* Malin *

Jag kände Oscars blick bränna i sidan. Varför spelade han inte det var faktiskt inte kul att vinna utan att han ens försökte. Matchen pausades av Oscar och han viskade mitt namn. Lite halvskraj kollade jag på honom och såg honom närma sig.

"Oscar...jag...inte efter det där" stammade jag försiktigt fram.

"Förlåt jag, jag var bara tvungen, jag.." stammade Oscar lika osäkert och kliade sig i nacken.

"Jag ska nog gå" jag reste mig ur soffan och började gå ut mot hallen med Donna hack i häl.

"Malin!" Hörde jag Oscar ropa och en ljudlig suck samt knarret från soffan när han reste sig, hördes från vardagsrummet. Snabbt trampade jag på mig tofflorna och låste upp dörren. Jag vände mig mot Oscar som nu kommit ut i hallen.

"Ses på onsdag", sa jag gick ut och smällde igen dörren. Min åsikt om att Oscar var förlåten stämde väl inte helt längre...