Hemma igen - The Fooo

Kapitel 15 - Smörig sång och full galopp

* Malin *

I femtiotre minuter hade vi suttit uppe i kojan, jag hade räknat minuterna på mitt armbandsur. Oscar nynnade på nån smörig kärleksballad.

"In the way i kiss your lips

in the way i kiss your face

my hands upon your hips

as we slowly dance in place" sjöng han knappt hörbart.

"Vad är det där för klyschig smörlåt?" frågade jag med en ogillande röst.

"Vadå, gillar du den inte?"

"Näe för klyschig, du vet att jag inte gillar sånt"

"Om jag säger att det är jag och din bror som skrivit den då?"

"Ännu värre, du sjunger en kärlekslåt för mig som min bror skrivit, blä"

"Du är precis som Felix, ska alltid förstöra alla emotional moments. Ska nog bura in honom någonstans så han inte smittar av sig mer på dig"

"Redan försent, halva min personlighet är nersmittad av Felix"

"Det har du i för sig rätt i, du är mer lik Felix än Ogge"

"Äh håll käften"

Jag slog retfullt till Oscar på överarmen innan jag reste mig och började klättra ner.

* Oscar *

Jag hade utan Malins hjälp kommit upp i Dess sadel och vi var nu öåväg hem över ängen. Malin vände huvudet bakåt och skrek något med ett stort leende på läpparna, men vinden tog hennes röst och innan jag han fråga vad hon sagt satte hon av i full galopp. Dess som inte gärna lämnade sin ägarinna och bästa hästkompis ur sikte började frusta och hypertrava, men lydig som hon var började hon inte galoppera. Långt bak i huvudet kon jag ihåg något om att man skulle ta fram ena foten och dra bak den andra. Innan jag ens hunnit trycka till med fötterna hade Dess uppfattat vad jag ville och stack iväg efter Malin och Aldo. Ett förvånat skrik slapp ut mellan mina läppar och jag tog snabbt ett fast tag om manen. I såna här tillfällen var jag verkligen glad att jag tränat upp min balans med dansen och parkouren, för utan balans hade jag nog legat platt på mage nere i gräset, jag kunde verkligen inte rida. Malin saktade ner framför mig och jag insåg att vi nästan var framme på gården. Dess gick rakt in i rumpan på Aldo när Malin utan förvarning stannade.

"Men hallå?!" ropade jag.

"Käften" väste Malin.

Jag höjde blicken och kollade över Malins axel. Mitt på gårdsplanen stod Ogge med armarna runt Emma, på trappen till boningshuset satt Felix och flinade med en katt i knäet.

"Verkar som de har löst lite stuff medans vi var borta" konstaterade jag.

"Ser ut som det" mumlade Malin tillbaks innan hon satte igång Aldo i skitt igen och gick in på gårdsplanen.

Förlåt för att det dröjer så långt mellan kapitlen. Men de goda nyheterna är att gipset ska av om två veckor så då in jag skriva normalt igen, och om tre veckor är jag uppe på hästryggen igen iaf om jag får bestämma. Ha det gött!