Hemma igen - The Fooo

Kapitel 11 - Ni måste lösa det

* Malin *

Ytterdörren smälldes igen där nere och jag antog att det var Ogge som kommit hem igen så jag svarade inte ens när personen som kom ropade hej. Steg hördes i trappan och mamma öppnade dörren, fuck. Jag torkade mig snabbt under ögonen i fall att tårarna inte torkat ordentligt efter mitt och Ogges bråk.

"Var är Ogge?" frågade mamma.

"Vet väl inte jag, han stack" mumlade jag.

"Jaha men då får du ringa honom då, Cecilia och Felix och Enestad kommer över på middag om två timmar, jag måste börja med maten"

"Du skojar med mig!" skrek jag "Du kan inte ta hit Oscar och Felix, vill du starta tredje världskriget eller?!"

"Ni behöver prata, alla fyra. Jag orkar inte med att Daff ringer nåt mer, ni behöver lösa det här"

"Pappa hade aldrig gjort nåt sånt här mot oss"

"Men pappa är inte hemma förrän om två dagar"

"Jag ska ringa honom" sa jag och tog hotfullt telefonen från nattduksbordet.

"Den enda du ska ringa är Ogge och sen ska du gå ut i stallet och ta hand om din stackars häst"

Det var inte lönt att käfta emot så jag skickade ett enkelt sms till Ogge om att han skulle komma hem på mammas order och fick ett kallt ok till svar.

* Oscar *

Jag satt mellan mamma och Ogge, mittemot Malin vid deras stora matbord. De vuxna pratade glatt på om allt mellan himmel och gjort, så som de alltid gjort. Malin och Felix satt och viskade och fnissade där på andra sidan bordet och jag kände ett stygn av avundsjuka. Ogge hade, via tysta sms inne i vardagsrummet medans alla andra pratade, förklarat att han och Malin haft världens bråk tidigare idag. Stämningen var awkward. Malin pratade inte med varken mig eller Ogge. Ogge pratade inte med Felix eller Malin. Felix pratade inte med mig eller Ogge och jag i princip bara satt här. Jag var ju inte sur på någon egentligen.

"Ungar om ni ätit klart allihopa så kan ni väl gå ut till loftet eller nåt" sa plötsligt Ogges och Malins mamma. Under tystnad, från alla utom Felix, reste vi oss från stolarna och styrde stegen mot hallen. Lika tyst gick vi in i stallet och klättrade upp på loftet, återigen alla utom Felix som lyckades slinta med foten och trilla av stegen. Uppe på loftet kom minnena av mitt förra besök här upp, jag mötte Malins blick och såg att hon tänkte på precis samma sak.

"Okej, vi måste lösa det precis som dem vuxna säger. Ni är mina tre bästa vänner jag står inte ut med att vi inte snackar med varann" sa jag.

"Ogge bara slå Felix så är det över" fnissade Malin. Vad var det med henne idag egentligen, var hon hög?! Felix började också fnissa, dem hade definitivt tagit något, men Ogge tog Malins ord till handling och smällde till Felix över kinden.

"Om du så mycket som kollar på henne en gång till dödar jag dig. Jag slår dig gul och blå och sparkar sönder din älskade lilla moppe" morrade Ogge.

"Men chilla mannen jag var full, kommer aldrig mer röra din brud" sa Felix.

"Och förresten så är min moppe större än din" la han till tyst. Ogge flög upp från höbalen han satt på.

"Jag pallar inte dig, JAG PALLAR VERKLIGEN INTE! skrek Ogge innan han slängde sig ner för stegen och sprang iväg.

"Det där gick ju bra" suckade jag.

"Var det där nödvändigt Felix? Du ska alltid lägga till såna onödiga kommentarer, kan du inte bara vara tyst nån gång?" sa Malin. Felix bara ryckte på axlarna och flinade.

"Åh håll käften Felix! Och gå och prata med honom, jag orkar inte ha honom sur och deprimerad nåt mer"

"Men..."

"Felix" sa Malin varnande.

Felix reste sig surt och halvt trillade ner för stegen och plötsligt var det bara jag och Malin kvar.

"Jag" sa vi samtidigt, men Malin nickade mot mig att jag skulle börja.

"Kan vi inte bara försöka igen, Malin? Jag älskar dig fortfarande, jag har inte varit med en enda tjej sedan du åkte, jag lovar, fråga själv Ogge. Jag saknar dig, jag vill ha dig tillbaks"

"Jag är rädd Oscar..."

"Jag vet, men jag lovar att det aldrig kommer hända igen, jag kommer alltid finnas hos dig oavsett. Jag kommer inte låta dig tappa kontrollen igen"

Jag sträckte ut armarna mot henne. Malin suckade och kravlade sig över golvet och in i min famn.

"Var det där ett ja?" frågade jag.

"Ett väldigt tveksamt sådant, men ja vi kan försöka igen"

Förlåt, förlåt, förlåt. För att uppdateringen suger, ville uppdatera ca 3 ggr i veckan, men var så mycket denna veckan, ska bli bättre nästa lovar! Och förlåt för världens sämsta och kortaste kapitel, inte alls nöjd...

Men älskar alla som läser och votar, det betyder jättemycket ♥