Hemma igen - The Fooo

Kapitel 3 - Felix, du är så död

* Felix *

Oscar, Omar och jag hade bestämt oss för att sova över hos Malin och Ogge. Dumt nog hade jag valt att sova på soffan i Malins rum och jag hade tvingats dela den med deras två hundar. Och nu hade hon släpat med mig ut i stallet för att ta hand om hästarna. Och för att mocka, blä. Jag har faktiskt aldrig förstått varför hon gör det här frivilligt.

"Felix kan du köra ut skottkärran, jag går framför och öppnar dörren" sa Malin mer som en begäran än en fråga. Jag suckade, tog tag i handtagen och körde skottkärran full med hästbajs efter henne. Och ploff...

* Malin *

"Felix!!! Skrek jag.

Han hade kört upp skottkärran i knävecken på mig när jag stannat för att öppna dörren, och nu satt jag på ändan i skiten. Felix asgarvade såklart, och jag försökte va sur även om det inte höll så länge.

* Oscar *

Ogge hade skickat ut mig i stallet för att säga till Malin och Felix att det var frukost. Det hördes höga skratt från stallbyggnaden och jag kände ett stygn av avundsjukan. Malin var snygg och jag hade väl alltid haft en crush på henne, vi hade väl till och med haft en liten romans innan Tyskland, men hon var så bra kompis med Felix. Och nu när vi blivit äldre tror jag dem kommer bli tillsammans, och inte jaga varandra runt huset som de gjorde när vi var små. Jag öppnade dörren till stallet och fick se Malin sittandes i en skottkärra full med hästbajs och Felix liggande på golvet och vred sig i skratt.

"Vafan?!" sa jag och småskrattade.

"Det va Felix fel, hjälp mig upp" sa Malin och sträckte fram sin hand så jag kunde hjälpa henne.

"Det är frukost" sa jag och Malin sken upp.

"Gud vad hungrig jag är, kommer du Felix?" sa Malin, men Felix bara fortsatte skratta så vi två gick in.

* Malin *

"Skulle vilja krama dig godmorgon, men du stinker så avstår", sa Oscar retligt.

"Vad hade du tänkt dig, jag har legat i bajs! Ska döda Felix sen, han ska såå få igen för det här" muttrade jag tillbaks, för även om man hållt på med hästar hela sitt liv så vänjer man sig ALDRIG vid lukten av gödsel, det går bara inte och tycka bajs luktar gott, inte ens okej.

"Hjälper mer än gärna till med den där hämnden" skrattade Oscar fram.

Gud vad jag älskade Oscars skratt. Även om den lilla fjortisen jag lämnat här för tre år sedan förvandlas till en het flickidol, så var hans skratt och personlighet den samma. Vi hade fortfarande samma dåliga humor som varken Ogge eller Felix förstod sig på och vi var fortfarande lite sådär blyga mot varandra, inte helt trygga med att vara själva utan Ogge och Felix, dem två var ju alltid med. Men jag hade inte glömt det där som han gjorde fyra dagar innan jag åkte, det som jag legat och tänkt på så många gånger, nere i Tyskland, det som hållt mig vaken om nätterna. Och jag hade inte glömt olyckan...

Så det hände något mer i detta kapitel i alla fall. Kommentera nu vad ni tror Oscar har gjort... Har inte riktigt bestämt mig än, har lite olika förslag, men kommenterar ni något riktigt bra kanske det blir just din idé :D olyckan är däremot bestämd vad den är och kan inte vänta på att få skriva den, excited! ♥