~Fortfarande Eve's perspektiv~
"Jaha men vad är det med den då?" Frågade Karina och kollade chockat upp på mig.
"Jag gillar den bara inte, jag vill ha en riktigt familj som adopterar mig och ingen jävla fosterfamilj" sa jag argt.
"Ja det är en familj som kan ta emot dig men förändra vill prata med dig först så du och jag åker dit idag då, men ska bara ringa och höra om båda är hemma först" svarade Karina bestämt.
"Ja de låter super, så när åker vi?" Frågade jag och log.
"Ska ringa mamman nu, så du kan sitta här och vänta tills jag pratat klart. Okey?" Frågade Kristin och log innan hon gick till ett litet rum och pratade.
K - Kristin
M - Mamman (Mia)
M- Hej det är Mia.
K- Hej Mia Det är Karina ifrån socialen.
M- Ja men hej Karina.
K- Ja jag ville kolla om du och din make hade tid och prata med Evelina nu idag?
M- Ja men ja det har vi, så när ska vi prata?
K- Ja på Evelina lät det som när som helst så ja jag antar när som.
M- Ja men om hon kommer hem till oss nu då kanske?
K- Ja men då skjutsar jag dit henne då så kan ni då ringa mig om när jag ska hämta henne.
M- Ja men det låter toppen.
K- Ja men nu kommer Evelina bli super glad så ja hon kommer på en gång.
"Så vad sa dom?" Frågade jag när Karina kom tillbaka till kontoret.
"Ta dina saker så åker vi" svarade Karina och ett leende for upp på hennes läppar och även på mina fast mitt var större.
"Ja vad kul jag längtar redan sjukt mycket" svarade jag och log stort.
Framme vid huset så tog jag mina saaker och hoppade sedan ur bilen och gick fram till dörren och knackade på. Dörren öppnades av inte vem som helst utan Oscar Enestad.
----
Hej på er igen. här hade ni ännu ett kapitel, så hoppas ni gillade de. /Ella
YOU ARE READING
That's Life
FanfictionJag är en tjej som heter Evelina Julia Wall och jag är 15 år. Alla kallar mig Eve och det är ett smeknamn jag fick när jag var liten. Jag bor just i nuläget hos en fosterfamilj eftersom min pappa vart alkoholist när jag var fem och två år senare var...
