That's Life

Kapitel 3

~Fortfarande Eve's perspektiv~

"Kom in, du är väll Evelina Wall?" Frågade han och log stort mot mig.

"Japp det stämmer" svarade jag och log tillbaka.

"Jag är..." han bara Oscar säga innan jag avbröt honom.

"Jag vet vem du är, du är med i The Fooo så jag vet det redan" svarade jag och log.

"Haha ja det är ju inte direkt så svårt att missa eller?" Frågade han och log.

"Nej det är ju inte" svarade jag och hängde av mig min jacka och la ryggsäcken på golvet emot vägen.

"Haha ja men det här är mina föräldrar som du ska prata med, Mia och Johan" svarade han innan han gick.

"Ja hej Evelina trevligt att entligen få träffa dig" sa Mia och kramade om mig.

"Ja jag fick reda på om er redan fem minuter innan Karina pratade med dig Mia" svarade jag och log.

"Jaha så det vara så pass" svarade Johan när vi kommit in i köket och satt oss vid köksbordet.

"Ja men som sagt varför hamnade du hos socialen?" Frågade Mia och log lite svagt.

"Ja det är pågrund av att när jag var fem vart min pappa alkoholist och sen två år senare vart min mamma alkoholist så jag fick som sjuåring ta hand om mig och min lillebror Samuel själv" svarade jag och kände att tårarna hotade med att rinna över.

"Jaha ja men det lät ju inge vidare,  men vart är din lillebror då?" Frågade både Johan och Mia.

"Han dog när jag var tio år utav att han vart svårt misshandlad utav mina föräldrar och efter det har jag bott hos massor av fosterfamiljer som jag inte håller räkningen på länge" svarade jag och kände en tår rinna ner för kinden som jag snabbt torkade bort.

"Oj jag förstår om det var svårt att det var svårt att säga" svarade Mia och satte sig bredvid mig istället för mitt emot mig och hon kramade även om mig.

"Jag har alltid önskat att bara få börja om hela mitt liv men jag har aldrig haft den familjen som stöttat mig utan dom bara kollar till mig och sen lämnar dom mig" svarade jag och kände att ännu en tår kom ner från min kind.

"Evelina du ska veta att jag bryr mig om dig och jag vill inte att något hemskt ska hända dig" sa Mia och torkade bort mina tårar.

"Pappa är maten klar snart?" Frågade Oscar när han kom in i köket.

"Nej men om fem minuter så är den de" svarade Johan.

"Oj varför är du ledsen då?" Frågade Oscar när han fick syn på mig.

"Bara över att jag saknar min lillebror så himla mycket och att jag har dom sämsta föräldrarna man kan ha och även över att alla fosterfamiljer jag bott hos är värdelösa och även den jag bor hos nu" svarade jag.

"Jaha tråkigt, men vill du hänga med upp ett tag fram till maten är klar?" Frågade han och log lite smått.

"Ja men häng med han du så kan han visa dig runt" svarade Mia.

Jag och Oscar gick upp för trappan och en medan han visade vart alla rummen uppe ledde till så pratade vi om lite allt möjligt. Det sista rummet på övervåningen vi gick in i var såklart Oscars egna rum, och där satte vi oss ner i sängen och pratade.

"Så vad har du gjort idag då? " frågade Oscar nyfiket.

"Em ja jag har varit på skolan, gjort slut med min patetiska pojkvän, varit till sjukan och tagit ett drog test innan jag var till socialen och nu är jag här" svarade jag och log lite.

"Vad då drog test?" Frågade Oscar chockat.

"Ta det lungt jär tar inte droger utan polisen och endel av socialen tror att jag gör de och även för att dom tror att jag umgås med såna som gör de" svarade jag och log.

"Jaha ja jag vart lite chockad först som du kanske såg" sa han och skrattade lite.

"Ja det syndes klart och tydligt" svarade jag och skrattade lite jag med.

"Det är mat!" Hörde man Mia ropa ner ifrån så både jag och Oscar skyndade oss ner och in i köket.

När vi satt oss ner vid matbordet så började vi ta för oss och det var lax och hemmagjord potatismos som är så himla mycket godare än köpt.

"Så Evelina vill du bli en del av familjen Enestad?" Frågade Mia och log.

----

Hej på er igen. Här är kapitel tre så hoppas mi gillade de.

Instagram: @ellastromberg

/Ella