~Eve's perspektiv~
Klockan var halv två när vi kom in till stan och träffade Mia och Johan utanför polisstationen där vi sagt att vi skulle möta upp dom.
"Eve följ med oss så ska vi hämta en person innan vi åker till ett ställe" sa Mia och tog med mig in på polisstationen. Killarna och Isa skulle stanna utanför och vänta där.
"Hej jag är Maja och jag ska följa med er nu till sjukhuset där personen ligger" sa poliskvinnan. Maja följde med oss ut till killarna och sen åkte vi till sjukhuset.
"Du Maja är det okey om Ogge följer med in?" Frågade jag så bara hon skulle höra.
"Ja okey om det känns bättre så ja det får han" sa Maja och log. Väl framme vid sjukhuset så parkerade vi innan alla gick in i sjukhuset. Oscar, Omar, Felix och isa stannade vid entrén medan vi andra åkte till en våning där vi skulle träffa personen.
"Varför ska jag följa med älskling?" Frågade Ogge.
"Jag vill ha med dig" sa jag och kramade om hans arm hårdare än innan. Vi stod nu utanför ett rum dör det stod rum 19 så vi gick in där och Maja var den som gick in först och jag efter. Maja skulle tydligen vara bredvid mig hela tiden och varför vet jag inte. När jag såg vem personen i sjukhussängen var så brast jag ut i tårar. Det var Samuel min älskade lillebror som låg där i sängen med massa slangar i sig. Jag gick fram till honom och kramade honom längre länge.
"Evelina?" Hörde jag Samuel säga hets och tyst.
"Ja det är jag Samuel" sa jag och fick ögonkontakt med honom.
"Jag har saknat dig" sa han.
"Jag har saknat dig sjukt mycket, jag har saknat dig så mycket så jag har gråtit mig till söms ganska så ofta" sa jag.
"Jag trode jag skulle dö" sa han och jag såg att han hade massa tårar i ögonen.
"Och jag trode du var död men nu är du här och jag lovar att aldrig släppa taget om dig" sa jag och kände mina tårar bara vart fler och fler.
"Gråt inte jag mår bättre men kan inte lämna sjukhuset på några veckor" sa Smuel och smekte ena min kind med sin ena hand. Jag tog tag i Samuels hand och höll i den men hanndrig ifrån den och la den under täcket.
"Får jag se?" Frågade jag och han drog fram sin arm igen.
"Säg inget jag vet att det är fel" sa han och jag såg tårar ran på hans kind så jag torkade bort dom.
"Älskling kom här" sa jag och Ogge kom fram till mig och Samuel.
"Samuel det här är Oscar men kallas för Ogge och vi är tillsammans" sa jag och jag såg att han vart glad.
"Jag känner igen dig" sa Samuel och kollade på Ogge.
"Ja det var du som var vid tunnelbanan" sa Ogge och log.
"Ja förlåt för de men ja tack på samma gång" sa Samuel och log.
"Säg inte förlåt utan du ska bara säga tack för om jag inte kommit vid den sekunden så kanske du inte funnits nu" sa Ogge och jag viste visste exakt vad dom pratade om. Samuel hade försökt hopa ner på tågrelsen och ta livet av sig så.
"Varför försökte du ta livet av dig?" Frågade jag och kollade på Samuel.
"Jag hade varit tvungen att skjuta Julia som du gick i dagis med och även ligga med Hanna och det jag kunde inte komma undan" sa han och jag såg tårarna komma ner för hans kinder.
"Gjorde du de?" Frågade jag.
"Ja jag hade inget val för om jag inte gjorde de så skulle dom inte låta mig vara ifred och jag skulke blivit mördad" sa han och jag vart sjukt ledsen. Jag brast ut i tårar och la huvudet emot Ogge och han kramade mig.
"Jag vet att det var fel och det tycker jag med men jag hade inget val och det var därför jag bara ville försvinna efter" sa Samuel och brast ut i tårar han med. När vi hade pratat i tre timmar så ville Maja att jag skulle åka hem och ta det lugnt men jag vägrade för jag har lovat Samuel att inte lämna han ännu en gång. Jag skulle får prata med Ogge lite.
"Älskling jag vet att du vill vara här med din älskade lillebror men dwt går inte hela tiden för han ska ligga här på sjukhuset nu ett tag och du sla gå i skolan" sa Ogge men jag sket i vad han sa.
"Jag ska stanna!" Sa jag bestämt. När Jag och Ogge pratat ett tag som var i tio minuter så hade Ogge inte kunna övertalat mig ett dugg.
"Jaha, så vad ska vi göra hon vill ju inte följa med" sa Ogge och kollade på Mia.
"Ja jag vet inte, hon vill ju verkligen stanna hör med Samuel" sa Mia.
----
Hej på er här är kapitel 15! ;)
Vad tycker ni om novellen? Vill gärna veta! :D
/Ella♡
YOU ARE READING
That's Life
FanfictionJag är en tjej som heter Evelina Julia Wall och jag är 15 år. Alla kallar mig Eve och det är ett smeknamn jag fick när jag var liten. Jag bor just i nuläget hos en fosterfamilj eftersom min pappa vart alkoholist när jag var fem och två år senare var...