🇸🇪 "Jag sjunker ned på sidan, med armarna hårt om Meeras magra kropp. Vargen i mig ryter att den här människan är min, att vi hör ihop, att jag aldrig i helvete ska släppa henne.
Kanske har han rätt, men vad fan ska jag göra? Allt jag tar i blir...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Timmar, dagar, veckor. Vart jag än vänder mig möts jag av väggar och låsta dörrar. Jag måste bränna ångesten ur kroppen, måste ut, måste skifta hamn. Min varg kvävs. Rastlösheten äter mig levande.
Hur länge tänker Ruadh hålla mig instängd?
***
Jag följer hamnskiftaren med blicken där han kliver ut ur butiken och stegar bort till sin bil. Han har inte lagt märke till mig. En stor karl, någonstans i Ruadhs storlek. Kanske tyngre. Hans mörka hår är grått vid tinningarna, men de upprullade skjortärmarna blottar armar grova som timmerstockar. Nacken är bred och solbränd.
Mannen visslar lågt för sig själv när han backar ut från parkeringsplatsen. Bilrutan är nedvevad, och han stöder sig med armbågen mot det öppna fönstret. Så möts våra blickar, och visslandet avstannar. Han vinkar åt mig att gå ur körbanan, men jag står orörlig med min överfulla varupåse i armarna. Kvittoremsan ringlar över kanten och blåser iväg längs asfalten. Han vrider av motorn och synar mig med rynkad panna. Papperspåsen glider ur mitt grepp. Ljudet av en flaska som krossas följs av tystnad, sedan hans skrovliga röst.
- Mår du bra, grabben?
Mitt synfält krymper tills allt jag ser är skiftarens ansikte. Luften omkring mig vibrerar. Han skjuter upp bildörren. Jag kan inte andas. Mitt hjärta skenar, munnen känns som sandpapper.
Han kliver ur bilen samtidigt som Cian kommer upp bakom mig. Hans närvaro grundar mig i verkligheten.
- Bilen är tankad, Rory har ordnat dricka. Köpte du tändvätska, Conor?
När jag inte svarar rör han lätt vid min arm. Mina fingrar sluts om hans handled i ett järngrepp, som om han vore den sista livbojen innan avgrunden.
Cians blick vandrar över mannen, som väntar med ena handen på biltaket. Så tar han ett halvsteg framför mig.
- Problem?
Skiftaren rycker på axlarna.
- Inte från min sida. Din kompis kunde behöva ett handtag, tycks det.
Cian sveper upp papperspåsen under ena armen. Glasflisor sticker ut genom den uppblötta botten.
- Jag ordnar det.
Den äldre skiftaren gör en obestämd gest.
- Det ser otympligt ut, grabben. Jag kan hjälpa dig. Var har du bilen?
- Jag ordnar det, upprepar Cian och sätter handflatan i mitt bröst.
När jag står kvar ökar han trycket.
- Backa undan, mumlar han. Vi är färdiga här.
Cian styr mig med handen mot min rygg när vi går mot Rorys gamla pickup. Mina fötter väger ett ton. Hela tiden känner jag skiftarens ögon i nacken. Åtminstone inbillar jag mig det.
