Vargens Skugga (Memory Lane)🇸🇪

11.

Killen i drive-in-luckan gäspar och sprätter iväg en halvrökt cigarett när vi kör upp. Cian betalar, och den flottiga påsen han slänger åt mig väcker mina kalla fingrar. Jag trycker värmen mot bröstet tills hungern tar över.

     Maten är en förövning i att tugga i sig stryk. Under hamburgaren ligger en nyckelring med en rosa minificklampa dinglande i kedjan, samt en karta över Skattkammarön.

     - Hur hittade du mig? frågar jag när det brännande hålet i min mage börjar blekna.

     - Det tog sin tid. Rory och jag letade hela natten, innan vi begrep att du tog vägen om Tammerly. Sen var det nerförsbacke.

     - Lär dig spåra. Det underlättar livet, har jag hört.

     - Lär dig hålla käft, skitunge. Det underlättar för alla.

     Jag böjer nacken, men tydligen är han inte färdig än.

     - Hur tänkte du? Jag är på din sida, men fan om jag hade fått tag i dig när du stack ifrån oss i Tammerly.

     - Ingen fara. Rob Walton fick tag i mig istället.

     Cian sväljer sista tuggan av hamburgaren. Omständligt torkar han av händerna och stoppar ned skräpet i sin papperspåse.

     - Jag hörde om det. Ruadh kontaktade Rob Walton när du försvann. Samtalet spårade ur rejält när Walton tog ut svängarna om hur de spöade dig i Tammerly.

     - Fan, stönar jag och trycker ihop påsen. Vad hände?

     - Alfa gav Craig tio minuter för att kontrollera Rob Waltons version. Lyckligtvis fick han tag i servitrisen på Tammerly Inn, innan flocken drog ut till Waltons för ett blodbad. Men du känner Ruadh. Han glömmer inte, och förr eller senare kommer Walton att ge honom anledningen han väntar på.

Ringsignalen i Cians ficka tystar mina kommentarer. Rösten i andra änden ekar ut i luften. Cian låter oberörd, men jag fångar upp varningen i hans blick när han lägger handen över högtalaren.

     - Gissa vem.

     Jag lutar huvudet bakåt och blundar. Cian verkar välja sina ord noga.

     - Conor. Än så länge är det bara du och jag som vet var du är. Och jag räknas inte.

     - Påminn mig om varför du kom hit? muttrar jag och tar med telefonen ut på den vindpinade parkeringsplatsen.

     Ruadhs djupa röst rammar mig som ett knä i solarplexus.

     - Conor?

     - Här.

     - Gott att höra dig, pojk. Du har varit svår att få tag på. Hur mår du?

     Hans behärskade lugn gör mig förbannad, vilket inte brukar gynna mig. Jag börjar gå längs de vita markeringarna i asfalten, och pressar in mig i samma tonlösa lögn som vanligt. 

     - Jag är ok.

     Han drar ett djupt andetag.

     - Du vet varför jag ringer. Jag vill att du kommer hem. Omedelbart. Du har varit borta länge nog. Vi är många som letar efter dig.

     - Jag är ok, säger jag igen.

     Det blir tyst i andra änden.

     - Jag hörde talas om vem du liftar med, säger han till sist. Rob Walton tog på sig att upplysa mig. Om Jackson Hayes har gett dig några bekymmer så vill jag veta det.

     - Jack är ok.

     - Bra. Jag har hört mig för, och han verkar vara en hederlig karl.

     Ännu en paus. Jag kan se honom framför mig, vilket inte gör samtalet lättare när han återtar:

     - Conor. Du och jag har en del att prata om när du kommer hem.

     Plasten knakar när jag kramar till om luren. 

     - Jag hör dig över telefon.

     - Nog nu, säger han skarpt. Jag är inte din fiende, pojk, och jag är inte den ende som letar efter dig. Var inte ditt möte med Waltons i Tammerly tillräckligt för att du skulle ta ditt förnuft till fånga?

     - De vet inte var jag är.

     - Det är bara en tidsfråga, det begriper du lika bra som jag. Det här är ingen lek, Conor. John Walton är fortfarande inte på benen, och hans far håller dig ansvarig.

     - Jag bryr mig inte.

     - Nej, det har du varit tydlig med. Men vi andra gör det. Fler än du drabbas om det här slutar i en blodsfejd.

     - Jag bryr mig inte! vrålar jag, och möts av iskall tystnad.

     Han låter mig vänta någon minut, innan han slutligen säger:

     - Jag hörde. Nu hör du på mig. Jag har spenderat de senaste dagarna med att städa efter dig, och att finnas för dem du har lämnat i ovisshet. Mitt tålamod är redan ansträngt. Gör oss båda en tjänst, och använd bilresan till att lägga om din ton. Är det klart?

     Jag biter ihop tills käkarna skakar. Sedan trycker jag bort samtalet. 

     Jag tar mig till bilen innan luften går ur mig. Där sjunker jag ihop på marken, med ryggen mot däcket. Cians långa ben dyker upp framför mig. Blandningen av medlidande och frustration i hans röst undgår mig inte.

     - Är det så svårt att hålla käft?

     Med en grimas dunkar jag bakhuvudet mot karossen, men världen är fortfarande åt helvete när den tillfälliga smärtan klingar bort. Cian river sig i det korta håret.

     - Du gör det inte lätt för dig själv.

     - Du gör det inte lätt för mig, kastar jag tillbaka. Vad fan skulle du komma efter mig för?

     - Mig behöver du inte slåss med, säger han stilla. Men någon gång måste du åka hem.

     - Säger du, eller säger Alfa?

     På det får jag inget svar.

     Alla osagda ord trängs i halsen, och pressar undan luften. Sedan jag var fem år har jag hängt efter Cian och Rory. Hur många gånger har de tagit skulden för skit jag gjort? Tydligen har ingenting förändrats.

     Cian räcker mig en hand och drar upp mig på fötter. Jag gör mitt bästa för att sopa ansiktet och rösten fria från känslor.

     - Kan vi ta ett stopp på vägen? Jag behöver lämna ett meddelande till någon.

     Cian höjer på ögonbrynen.

     - Betyder det att du följer med mig?

     - Har jag något val?

     Bara ett par timmars bilresa mellan mig och Ruadh. Kanske låter han mig vila innan han släpar ut mig i garaget. Skitsamma. Om ett par timmar är det över. Om ett par timmar är livet som det var innan. En jävligt klen tröst, men det är allt jag har att hålla fast vid. 

     Cian förlorar sig med blicken långt bort för en kort stund. Sedan tar han av sig jackan och slänger den åt mig. Tonen är saklig, men hans vanliga vargflin skymtar i ögonen.

     - Pengar i fickan, och behåll telefonen. Jag tar en promenad. Om du sitter i bilen när jag kommer tillbaka så kör jag dig hem. Annars ses vi när vi ses.