Vargens Skugga (Memory Lane)🇸🇪

18.

Tjugofem minuter senare knackar jag på dörren till arbetsrummet. När jag kliver in faller blicken på Craig borta vid fönstret. Jag söker av rummet, men det blir inte bättre än så.

- Var är Ruadh?

Craig nickar åt en av stolarna vid skrivbordet.

- Han kommer. Men sätt dig, du. Vi kan säkert få tiden att gå.

Jag står kvar. Inte för att jävlas med honom, men jag vill veta vad jag går in i. Craig ser på mig uppifrån och ned. När han inte säger något lyfter jag handflatorna.

- Vad?

- Du vet vad, valp. Vi hann aldrig prata till punkt igår. Flocken får betala när du bryter mot reglerna, och jag är inte den ende som har tröttnat.

Antagligen känner han min adrenalinrush en mil bort. Jag inbillade mig aldrig att han skulle glömma att jag stack, men jag är i helt fel sinnestillstånd nu. Jag behöver hitta tillbaka till platsen där jag inte bryr mig. Fort som fan.

Samtidigt som dörrskivan klipper rösterna från nedervåningen inser jag att det antagligen är ett misstag att stänga in mig med honom. Craig väntar tills jag sätter mig, innan han går runt skrivbordet och lutar ryggen mot väggen. Jag lägger upp ena foten mot kanten på skrivbordsskivan.

- Vad vill du att jag gör? Ska jag be om ursäkt?

- Det är en början. Resten är upp till Alfa.

- Ok, säger jag och rycker på axlarna. Jag är ledsen.

- Vad ber du om ursäkt för?

Måste han driva när jag backar? Jag försökte i alla fall.

- Vet inte. Slå ur mig nåt du vill höra, det brukar funka.

Dörren öppnas innan Craig hinner svara. Jag tar ned foten från skrivbordet och sätter mig upp. Ruadh möter min blick, men jag kan inte avgöra om han hörde mig.

- Så du har klivit ur sängen, säger han och stänger bakom sig. Fortfarande svårt att sova?

Jag kastar en snabb blick på Craig. Det är inte ett ämne jag vill ta i framför honom. Ruadh pressar mig inte. Han går bort till fönstret och lutar sig mot fönsterbrädet.

- Kontakta Morgan, säger han över axeln till Craig. Han och Keegan behöver vara på plats om en halvtimme. Vi har en del att förbereda.

Jag kommer på mig med att knyta nävarna när Craig går förbi. Hans steg tonar bort i trappan, och det går upp för mig att mina axlar är någonstans i öronhöjd.

Ruadh vänder sig om borta vid fönstret.

- Rob Waltons frist har löpt ut. Han hade en vecka på sig att upplösa flocken och lämna Noxwood, men han fortsätter att förhala. Ivan Winterson och hans folk kommer hit från Wolf's Cross ikväll. Om vi ska gå ihop och lösa detta, så behöver jag ge Winterson mer information än jag har gjort hittills. Det finns mycket i historien med Nick Walton som han inte vet. Hur tänker du kring det?

- Är det upp till mig?

- Du berättade för mig i förtroende. Winterson har egna motiv, och somligt känner han redan till. Men han måste förstå mina orsaker.

- Säg vad du vill. Så länge jag slipper.

Han nickar. Samma behärskade lugn som alltid. Hur orkar han?

- Hur är det med John Walton? säger jag och förvånar mig själv.

- Jag vet inte, Conor. Jag är inte i en position att ta reda på det.