Vargens Skugga (Memory Lane)🇸🇪

Bonusmaterial

Scenen är en resa i tiden, till livet innan Ruadh, Maura, Chevonne och Conor blev en familj. Maura har lämnat sin misshandlande make, Marcus Hayes, men han vägrar att släppa taget om henne. Maura och barnen lever i skräck för att Marcus eller någon av hans flockvänner ska hitta dem.

Syftet med tillbakablicken är att ge Maura en röst, och en antydan om vad hon och barnen har levt igenom.

Livet för en överlevare som tagit sig ur en misshandelsrelation är fullt av vardagliga skräckscenarier. En snabb utflykt till affären kan så lätt förvandlas till en mardröm, beroende på vem man har oturen - eller turen - att möta.

Tusen tack för att Du hittade hit, och för att Du läser!

➖➖➖➖🌙➖➖➖➖

Ett avgörande möte

Maura tvingade sig att gå långsamt, att anpassa stegen till barnens medan hon föste dem framför sig genom snabbköpet. Hela tiden såg hon sig omkring. Vänster, höger, bakåt; en cirkel utan slut. Hon var farligt ute, och klockan var sen. Riktigt sen. Men barnen måste äta, även om hon inte gjorde det.

I kassan radade hon upp varorna i en prydlig linje, med streckkoderna vända mot kassörskan. Mjölk, bröd, tomatsås, två kilo makaroner. Glasburkarna klirrade när bandet rullade igång. Kassörskan for med blicken över hennes ansikte, och Maura stålsatte sig. Mycket riktigt lyste medlidandet igenom i den mekaniska frasen.

- Var det bra så?

Maura nickade, och drog ned den stickade mössan djupt över pannan. Kvinnan tippade huvudet på sned.

- Härbärget har utlämning på baksidan, om det skulle vara något. Matlådorna är från idag. Husmanskost. Bra mat för barn.

- Tack, då vet jag, mumlade Maura och rullade ihop kvittot.

- Ingen orsak, lilla vän. Trevlig helg.

Maura tog Chevonnes hand, men flickan spjärnade emot. Hon pekade mot godishyllan och trutade med läpparna. Inga ord än, men Maura tröstade sig med att hon inte var så gammal. Två år, det fanns fortfarande gott om tid.

Conor rynkade ögonbrynen åt systern. Medan modern packade varorna höll han Chevonne i armen, och hindrade henne från att tulta tillbaka in i affären. Kvinnan log överseende från sin plats bakom kassan.

- En sådan duktig pojke. Tur för mamma att hon har dig.

Conor mötte uttryckslöst hennes blick. Inte heller han pratade mycket, åtminstone inte i närheten av vuxna. Men fem år var fortfarande inte någon ålder att tala om. Säkert skulle han komma ut ur sitt skal. Så småningom.

Utanför skjutdörrarna öste höstregnet ned. Maura böjde huvudet, och svepte kappan tätare om axlarna. Papperspåsen verkade smälta i hennes famn, locket på tomatsåsen pressades in mellan revbenen.

Chevonne började gråta när en förbipasserande bil stänkte grusigt regnvatten över hennes ansikte. Med en suck hissade Maura upp flickan på sin fria arm, samtidigt som Conor sprang före ut på parkeringsplatsen.

Ljudet av skrikande bromsar skar som en lie genom vardagen. Maura lät papperspåsen falla, och snurrade runt lagom för att se en mörkblå jeep missa sonen med en hårsmån. Pojken snubblade omkull och blev liggande. Bilen sladdade vilt, gjorde en skarp högersväng, och tvärstannade intill avbalkningen för kundvagnarna.

Maura kämpade tillbaka impulsen att ge upp, att krypa ihop i en hög med armarna över huvudet. Istället rusade hon fram till Conor, som låg kvar på knä i vattenpölen. Han gav inte ett ljud ifrån sig. Var fukten över kinderna regnvatten eller tårar?