Vargens Skugga (Memory Lane)🇸🇪

6.

Ångan från tallrikarna stiger mot takfläkten. Kattmat och blöta skor med pommes på sidan av. Jack skjuter över en portion mot mig.

- Hoppas du står ut med hamburgare, kompis. Något annat än färdigfryst törs jag inte beställa här.

Jag sitter kvar med handflatorna mot soffsitsen. Galonklädseln är täckt med intorkade rester från fan vet när. Jack tömmer sin tallrik, så jag erbjuder honom min. Han skakar på huvudet.

- Du kanske får tillbaka aptiten om en stund.

Han sveper sitt vattenglas, och torkar sig om munnen.

- Så du är Marcus pojk, säger han igen.

- Conor.

- Just det. Jag såg dig en gång när dina föräldrar tog med dig uppöver. Du kan inte ha varit mer än ett år då.

Jag väntar medan han flyttar undan tallriken och knycklar ihop servetterna till en hög.

- Marcus var min bror, säger han slutligen. Äldre bror, med allt vad det innebar.

Mina andetag hakar upp sig igen. Jacks småleende bleknar.

- Din mor valde att inte hålla kontakten när Marcus dog. Ingen som kände honom förvånades över det slut han fick.

- Det var mitt fel.

Jag vet inte var orden kommer ifrån. Någonstans har jag burit dem i tio år, och jag har inte ens vetat om det. Varför kan jag blöda ut skammen inför en främling, men inte till min egen mor?

Jack lutar sig tillbaka och knäpper sina stora händer.

- Släpp den stenen, grabben. Hur gammal var du? Fem år?

- Jag ringde Ruadh.

- Av en anledning, misstänker jag.

Jag blundar för att slippa se Jacks ansikte. Minnesbilderna förföljer mig in i mörkret bakom ögonlocken.

Min mor kräks blod över golvet. Marcus kastar tomflaskor på henne och ryter att hon är en hora. Chevonne gråter bakom mig. Ruadh i dörröppningen. Jag lägger handen för Chevonnes ansikte och sluter mina ögon, tills kaoset dör med Marcus. Tills Ruadhs röst är allt som återstår.

- Det fanns en anledning, mumlar jag.

Klockan på väggen tickar, men annars kunde tiden stått stilla. Jag öppnar ögonen när tallriken klirrar till. Jack stöder sig med armbågarna mot bordskivan.

- Vet du, jag grät mer över allt djävulskap Marcus gjorde i livet, än den dag jag tog emot hans dödsbud. Det bästa han gjorde för dig var att hamna under jord.

- De säger det.

- Då har de rätt. Jag klandrade aldrig Maura för att hon lämnade bror min. Fan, hon borde ha vänt om redan vid altaret. Ruadh Kendrick känner jag bara till namnet, men ryktet säger att han är en bra karl.

Min mage drar ihop sig vid tanken på Alfas reaktion när han får tag i mig. Jag kan inte klandra honom.

Jack slänger en blick på klockan, och gör en grimas.

- Tiden rinner iväg. Jag ska ta över en körning bortåt Noxwood om tio minuter. Timmerlast. Ska du ditåt?

- Vet inte. Jag har ingenstans att ta vägen.

Fan, jag låter som en skitunge. Lyckligtvis skrattar han inte åt mig.

- Jaså. Hur har du tänkt lösa det med sovplats i natt?