Jag hivar kläderna i stora soptunnan och hjälper Chevonne att hälla ättika över huvudet. Naturligtvis lyckas ungen få skiten i ögonen. Hälften av mina hjärnceller dör i den fräna stanken, men efter en kvart har hon i alla fall sköljt ur håret.
Ruadh väntar utanför badrummet när jag kliver ut med ättiksflaskan i handen. Omkring honom svävar en aura av rök, sot och förbannad som fan. Snabbt trycker jag igen dörren bakom mig, och står kvar med ryggen mot handtaget.
- Det är upptaget. Chevonne är därinne.
Ruadh tar ifrån mig ättikan utan ett ord. Musklerna i hans käke stramar när han granskar etiketten. Så föser han mig åt sidan och knackar på. En lång tystnad, sedan min systers röst.
- Jag kommer, mumlar hon. Jag ska bara klä på mig.
Jag står kvar tills Chevonne kikar ut. Rena jeans, mörkröd hoodie, ögon som matchar tröjan.
Ruadh korsar armarna.
- Vad har du att säga, tös?
- Om vad?
Hans ögonbryn dras samman när han synar henne.
- Nu frågar jag igen. Har du något att berätta för mig?
Chevonne skakar på huvudet i den värsta ljugarmin jag sett. Till och med jag har bättre pokeransikte. Ruadh nickar en gång.
- Då så. Jag har något att visa dig. Följ med ut.
Han går före nedför trappan. Chevonne ser på mig med panik i blicken. Tårar rinner redan utför hennes kinder. Hon borde inte grina nu, allt blir värre om hon är rädd.
Ruadh ropar från köket, och hon fångar min hand. Hennes fingrar känns stela och livlösa.
- Jag vill inte gå ner, viskar hon. Fan, jag vill inte.
Jag tycker så jävla synd om henne, men det blir hon inte starkare av. Så jag slätar ut ansiktet och sanerar bort alla känslor.
- Det är som det är. Gör det bara. Tänk inte.
Hon nickar tills jag gör mig fri från hennes järngrepp.
- Chevonne. Jag kommer ut, jag lovar. Men du måste sluta grina. Förstår du?
Jag föser henne mot trappan, och räknar till sextio innan jag följer efter. Köket är tomt, så jag kastar på mig kängorna. Utanför dörren står Chevonne och huttrar, med händerna djupt i sin bylsiga tröja. Ruadh har gått bort till garaget. Ett stålgrått rökmoln pustar ut när han häver upp porten.
- Vad händer? halvviskar jag.
Hon flyttar sig lite närmare och snörvlar mot ärmen.
- Vet inte. Han är arg.
Ruadh hostar ett par gånger innan han slår ut med handen mot den öppna garagedörren.
- Kom, säger han tvärt.
Chevonne smyger fram till porten. Där tvärstannar hon, och jag förstår varför. Brandsläckarpulver klär varje yta, som ett lager skitig snö. Luften är tjock av sot och kemikalier. Antagligen har en sprayfärg exploderat, eftersom de svartflammiga väggarna är nedstänkta med rött. Taggiga hål blottar isoleringsullen, betonggolvet är täckt av utrunnen lack, glasflisor och sot. Brädorna på ställningen under taket ser ut som utbrunna tomtebloss.
Chevonne börjar hacksnyfta.
- Jag förstår inte, jämrar hon. Jag skulle bara elda lite papper. Hur blev det såhär?
أنت تقرأ
Vargens Skugga (Memory Lane)🇸🇪
خيال (فانتازيا)🇸🇪 "Jag sjunker ned på sidan, med armarna hårt om Meeras magra kropp. Vargen i mig ryter att den här människan är min, att vi hör ihop, att jag aldrig i helvete ska släppa henne. Kanske har han rätt, men vad fan ska jag göra? Allt jag tar i blir...
