Pyttesmå droppar stänkte upp på henne när det fallande vattnet träffade den lilla sjöns vattenyta. Ljudet som det rinnande vattnet gav ifrån sig lät mycket högre - kraftigare - än vad hon hade föreställt sig.
Platsen var magiskt vacker. Omgivningens färger var onaturligt klara. Så starka att det nästan gjorde ont i ögonen av att se sig omkring.
Huden på hennes armar knottrade sig. Det här var hennes plats. Hennes fristad. Och hon behövde verkligen den här stunden. Ett ögonblick då hon fick vara för sig själv.
Medan hon leende lät klänningen falla till marken, bet hon sig i nederläppen. Med långsamma och försiktiga steg närmade hon sig vattenfallet.
YOU ARE READING
Veckans fiktion
General FictionSedan den 3 januari 2020, publicerar jag varje fredag ett inlägg på mitt Instagramkonto under titeln och hashtagen "Veckans fiktion". Här kommer jag att samla dessa kortare texter så att även du får möjlighet att läsa dem. "Veckans fiktion" är inspi...
