Han kunde bara inte begripa det. Medan han stirrade intensivt på varelsen, tryckte han näsan mot glaset. Det måste ha blivit ett missförstånd.
"Du ska nog se upp med att vara så pass nära glaset."
Med sammanpressade läppar vred han på huvudet åt kollegans håll.
"Jag kan själv avgöra vad jag ska eller inte ska göra, tack."
"Ojdå, förlåt om jag sa något dumt. Tycker bara att det är onödigt att utmana ödet när vi faktiskt inte är säkra på hur viruset sprids. Jag sa det bara i all välmening."
"Herrejösses! Det är en humla inuti en glasbur. Hur farligt kan det bli?"
"Visst, du gör som du vill. Men kom inte och säg att jag inte varnade dig."
Han mimade hånfullt bakom kollegans rygg när hon till sist lämnade rummet. Hon trodde att hon alltid visste bäst.
Muttrande återgick han till att betrakta den flitiga humlan. Fast ... Hade den där sprickan i glaset funnits där hela tiden?
ESTÁS LEYENDO
Veckans fiktion
Ficción GeneralSedan den 3 januari 2020, publicerar jag varje fredag ett inlägg på mitt Instagramkonto under titeln och hashtagen "Veckans fiktion". Här kommer jag att samla dessa kortare texter så att även du får möjlighet att läsa dem. "Veckans fiktion" är inspi...
