Molnen hopade sig mer och mer på den annars blå himlen. Sakta antog de en allt mörkare ton. Regnet var bara en tidsfråga. Det var då hon såg det - det ståtliga fartyget med de många vita seglen. I samma stund drog en kylig vind förbi och smekte hennes kind. Frånvarande torkade hon bort de saltmättande dropparna från kinden som vinden lämnade efter sig.
Det första som slog henne när hon såg fartyget var att det hade kunnat vara ett piratskepp. Om dess segel hade varit svarta förstås. Aldrig hade hon varit med om en mäktigare syn.
ŞİMDİ OKUDUĞUN
Veckans fiktion
Genel KurguSedan den 3 januari 2020, publicerar jag varje fredag ett inlägg på mitt Instagramkonto under titeln och hashtagen "Veckans fiktion". Här kommer jag att samla dessa kortare texter så att även du får möjlighet att läsa dem. "Veckans fiktion" är inspi...
