Här hade hon kunnat stanna för evigt. Bland alla väldoftande rosor. Åh, varför kunde hon inte få göra det?
Hennes ömmande höft drog henne bryskt tillbaka till verkligheten. Hon hade verkligen trott att allt skulle bli bättre. Att han skulle lugna ner sig. Framförallt med tanke på...
Prasslet bland rosenbuskarna bakom henne fick henne att hålla andan och hennes hjärta att stanna. Då var det dags igen.
"Jaså, är det här du gömmer dig?" Den retsamma klangen i hans röst lät oroväckande.
Hon klarade bara av att le till svar. Klumpen i halsen gjorde det omöjligt för henne att få fram ett enda ord.
"Kom nu", fortsatte han och tog ett litet för hårt grepp kring hennes vänsterarm. Hon förstod vad hon hade att vänta sig när kvällen kom.
Hon lät högerhanden cirkulera smekande över magen. Än fanns det tid för förändring. Allt kunde fortfarande bli bra.
ŞİMDİ OKUDUĞUN
Veckans fiktion
Genel KurguSedan den 3 januari 2020, publicerar jag varje fredag ett inlägg på mitt Instagramkonto under titeln och hashtagen "Veckans fiktion". Här kommer jag att samla dessa kortare texter så att även du får möjlighet att läsa dem. "Veckans fiktion" är inspi...
