Vad ska det där egentligen vara bra för? Är det inte att ta i lite? Fast i och för sig ska jag inte klaga. Genom den där fågelmataren som någon knasig människa har hängt upp i trädet här, har fåglarna fått en samlingsplats. I ärlighetens namn underlättar det för mig när min egen mage börjar kurra.
Fast vem kom på tanken att låta den här fågelmataren se ut som ett människohus? Människor är verkligen allt bra egenkära och hybrisfulla som tror att alla andra varelser vill ha det som de själva. Nåväl, deras boningar är väl inte helt dumma, om sanningen ska fram. Genom dem hålls jag varm och torr.
Åh, en hungrig fågel! Det kommer bli ett gott mellanmål!
Just som jag är i färd med att smyga mig på fågeln, blir jag utskälld av en av mina människoslavar. För att markera att jag inte accepterar sådant beteende, spänner jag blicken i henne. Hon darrar säkert av skräck inombords, även om hon försöker låtsas som ingenting.
När jag går därifrån klipper jag tydligt med min vackra svans. Bara som en extra markering.
YOU ARE READING
Veckans fiktion
General FictionSedan den 3 januari 2020, publicerar jag varje fredag ett inlägg på mitt Instagramkonto under titeln och hashtagen "Veckans fiktion". Här kommer jag att samla dessa kortare texter så att även du får möjlighet att läsa dem. "Veckans fiktion" är inspi...
