Himlen brinner.
Oförmögen att röra sig, stod han och stirrade upp mot den starkt färgade himlen. Det måste vara ett tecken. Innebar detta att det var dags nu? Var det nu de skulle komma?
Huden på hans armar knottrade ofrivilligt sig. Det fick inte vara så. Han behövde mer tid.
Med skräcken hamrande i bröstkorgen, lyckades han till sist vända sig om och började springa. Motvilligt insåg han att det kanske redan var för sent.
ESTÁS LEYENDO
Veckans fiktion
Ficción GeneralSedan den 3 januari 2020, publicerar jag varje fredag ett inlägg på mitt Instagramkonto under titeln och hashtagen "Veckans fiktion". Här kommer jag att samla dessa kortare texter så att även du får möjlighet att läsa dem. "Veckans fiktion" är inspi...
