I takt med att regndropparna blev allt fler, tryckte hon sin dotter hårdare och hårdare mot sin kropp. Inte för att det gjorde dottern mer torr, men hon själv kände en viss tröst och fick lite mer kraft och ork att fortsätta. Åtminstone en bit till.
Hon var nära att svära när hon satte foten rakt i en vattenpöl, men hon hann hejda sig i tid. Fult språk skulle knappast vara lösningen på deras problem. Det skulle inte heller göra dem torra.
Dottern begravde sitt ansikte mot mammans bröst och snyftade ljudligt. Den lilla barnkroppen började skaka allt mer.
"Såja älskling. Det kommer bli bra", sa hon utan att veta ifall hon ljög för sin dotter eller inte.
ESTÁS LEYENDO
Veckans fiktion
Ficción GeneralSedan den 3 januari 2020, publicerar jag varje fredag ett inlägg på mitt Instagramkonto under titeln och hashtagen "Veckans fiktion". Här kommer jag att samla dessa kortare texter så att även du får möjlighet att läsa dem. "Veckans fiktion" är inspi...
