Slottet var mindre än vad hon hade föreställt sig. Om hon skulle vara ärlig såg det inte alls ut som ett sådant. Ifall någon kunglighet verkligen hade varit bosatt här, tvivlade hon starkt på att det hade varit en betydande person. Snarare någon som man velat gömma undan. Begrava. Glömma bort.
Hon rynkade näsan och knep ihop munnen. Hårt.
Fast det var hit hon skulle. Det var hit hennes drömmar hade lett henne.
Obehaget växte sig starkare och knottrade huden på armarna, ju närmare stenbyggnaden hon kom.
ВЫ ЧИТАЕТЕ
Veckans fiktion
Художественная прозаSedan den 3 januari 2020, publicerar jag varje fredag ett inlägg på mitt Instagramkonto under titeln och hashtagen "Veckans fiktion". Här kommer jag att samla dessa kortare texter så att även du får möjlighet att läsa dem. "Veckans fiktion" är inspi...
