Länge stod de och såg på varandra. För honom kändes det som en evighet. För den - vem visste?
Odjurets nästan löjligt långa lugg fladdrade till när varelsen frustade till. Han fick motvilligt medge att den verkligen försökte. Fast det spelade ingen roll. Han tänkte inte gå på det, för han visste vad som egentligen dolde sig under detta oskyldiga koutseende.
I samma stund som den sista tanken hade formats i hans huvud, visade varelsen sitt rätta jag. Röda droppar föll från de sylvassa tänderna.
ESTÁS LEYENDO
Veckans fiktion
Ficción GeneralSedan den 3 januari 2020, publicerar jag varje fredag ett inlägg på mitt Instagramkonto under titeln och hashtagen "Veckans fiktion". Här kommer jag att samla dessa kortare texter så att även du får möjlighet att läsa dem. "Veckans fiktion" är inspi...
