Emma
Detta var inget jag varken ville eller tyckte va en bra idé.
Vi satt i bilen, påväg till vårat nya hus.
"Varför just Stockholm?" frågade Oscar, min bror.
Han fick inget svar. Han tog upp mobilen.
Jag kollade igenom Twitter, 1 ny notis. Medan jag kollade, stannade den silvriga bilen utanför en stor vit villa.
"Jaha, här är det! Visst är det fint!" sa mamma.
"Vi kom precis och jag har inte ens hunnit gått ur bilen." sa jag surt.
"Jorå, det är väl fint." sa Oscar och tog sin ryggsäck.
Jag tog min ryggsäck och gick ur bilen. Det var jättefint, stort och mycket plats
"Nå Emma, vad tycker du?" frågade pappa och gick in.
"Fint." svarade jag kort. Jag sparkade av mig skorna och gick runt i huset.
Jag hittade ett sovrum på andra våningen som jag ville ha. Jag la min ryggsäck på golvet för att "markera" att det var mitt. Jag gick ner.
"Mamma" sa jag.
"Ja, Emma?"
"Jag har hittat ett rum."
"Hämta dina saker och börja packa upp då" sa hon och log.
Jag joggade ut till flyttbilen och tog två flyttkartonger med mitt namn på. Medans jag gick, tappade jag en flyttkartong
"Men fan" snäste jag.
"Behöver du hjälp?" frågade Oscar och tog upp kartongen.
"Ja tack, det hade varit snällt."
"Det är ju vad en bror är till för, ellerhur?" skrattade han.
Han är jordens bästa bror.
När vi kom in hörde vi röster. Arga röster. Antagligen mamma och pappa, det är ju bara dom som är inne. Jag öppnade ytterdörren och stängde den med en hård smäll. Rösterna tystnade. Jag och Oscar gick upp på "mitt" rum och jag började packa ur.
"Emma?"
"Men gud, vad du skräms, pappa"
"Förlåt. Jag och mamma tänkte göra om Oscars rum först, eller ja, kök, badrummen, hallen och sen sovrummen. Men, vi har byggarbetare till hjälp, så det ska nog gå fort."
"Det är alltid Oscar som går först! Han är ju fan favoriten!" skrek jag och sprang ner, i ren frustration, satte på mig skorna och smällde igen ytterdörren.
~
förlåt för kort, men början på noveller är alltid svårast. hoppas ni gillar det (:
