Oscar
Mamma hade hyrt ett ställe att vara på efter pappas begravning.
Jag vill inte vara där, jag vill vara hemma med mitt täcke och sova bort resten av dagen.
Jag, Emma och mamma åkte före till stället och började göra iordning fika, mat, bord och stolar.
"Du är så duktig, mamma." Säger Emma och jag ser i ögonvrån att hon kramar om mamma.
"Jag håller med." Tillägger jag och går till dem och kramar om dem båda två.
"Tack." Säger mamma med grötig röst och börjar lägga ut servetter på varje plats.
En efter en ramlar gästerna in och börjar prata med varann.
Bland folkmassan i den lilla hallen, slinker en välkänd figur ut igenom dörren.
Jag följer efter och kommer ut i den friska luften.
Emma står någon meter bort ifrån mig och jag går fram till henne.
"Hej, varför är du inte där inne med de andra?" Frågar jag.
"Har ingen lust. Plus att jag väntar på Felix." Svarade hon och log smått.
Jag har ingen aning om vad som pågår mellan Emma och Felix. Men nånting är det iallafall.
"Tror du jag kan ringa Ogge och kolla om han också vill komma hit?"
"Mamma va okej med att Felix kom, så ja det är väl okej att Ogge också kommer."
Jag tog upp mobilen ur bakfickan på byxorna och ringde till Ogge.
"Han kommer om en liten stund." Sa jag till Emma,samtidigt som en moppe stannar en bit ifrån oss och Felix tar av sig hjälmen.
Emma nästan springer fram till honom och kastar sig i hans armar
Ett svagt "Aww" hörs bakom mig och jag vänder mig om och ser Ogge.
"Söta." Säger Ogge när han kommit lite närmare mig och nickar emot Emma och Felix.
"Haha ja, jo visst är dem." Säger jag och kan inte låta bli att le.
Emma och Felix kommer närmare oss och Ogge vinkar.
"Hej." Säger Emma blygt och ler smått.
Vi fyra gick tillbaka in i lokalen och började ta av plockmaten.
Emma
En timme hade gått och jag, Felix, Ogge och Oscar satt och småpratade vid ett av borden i lokalen.
Jag skrattar och ler, men allting känns så meningslöst. Jag saknar pappa.
Jag reser mig ifrån bordet och går ut.
Ute har det blivit lite kallt och jag stoppar händerna i byxfickorna.
Jag går sakta längs vägen som leder mig till andra vägar.
Fötterna styrs av sig själva och svänger höger.
"Emma?" Hör jag någon ropa svagt.
"Emma!" Rösten blev tydligare.
"Felix." Viskade jag fram och gick emot honom.
Han sträckte ut sina armar och jag gick snabbare emot honom och kramade honom hårt och länge.
"Är du okej?" Frågade han och kysste mig på pannan.
"Bara lite trött." Ljög jag och borrade in ansiktet i hans axel.
Tårarna började rinna okontrollerat och jag torkade fort bort dom med baksidan av handen.
"Är du säker?" Frågade Felix försiktigt och jag nickade till svar.
Han släppte kramen och tog tag i min hand och ledde mig till en sjö som låg nån meter bort. Han satte sig i gräset och jag satte mig bredvid honom.
"Felix, får jag fråga dig en sak?" Nästan viskade jag fram och han svarade 'ja'.
"Vad är vi egentligen?" Jag tittade ut över vattnet.
"Vänner. Men jag skulle vilja bli mer än vänner. Jag skulle vilja kalla dig min."
Jag tittade upp på honom, log och bet mig i läppen.
Felix lutade sig emot mig och jag emot honom.
Vi kysstes. Länge.
"Så jag tar det som ett ja?" Log Felix och la sin arm om mig.
"Ja."
---
Hej allesammans.
Förlåt för sjukt dålig uppdatering asså holy moly!
Men nu är iallafall ett kapitel uppe och jag ska börja skriva nästa.
Rösta och kommentera gärna.
Kram.
