Felix
"Pappa." sa Oscar och tittade ner i marken.
"Vill du..prata om det?" frågade jag och han nickade som ja.
"Pappa och Emma blir väldigt ofta osams. Mamma gör ingenting åt det, bara går därifrån. Hon går inte emellan eller säger till. Det är vad jag gör. Asså, alla har vi en önskan, eller hur?" sa Oscar och tittade på mig.
"Ja."
"Min önskan är att få tillbaka min syster.." Oscar strök bort en tår från hans kind. Han fortsatte berätta;
"När Emma fick reda på att vi skulle flytta, fick hon panik. Hon skrek och blev helt..galen. Det gör så ont att se henne såhär. och det är pappas fel. Han skriker åt henne och säger att hon är hemsk,värdelös och dum. Det gör så ont i mig, men hur känns det då för henne liksom?"
Jag la en tröstande hand på hans axel.
"Det finns alltid nåt bra i slutändan.." viskade jag och Oscar nickade. Jag trodde att han inte skulle höra men jo, det gjorde han. Vi fortsatte att gå hem.
~~~
Det hade blivit sent och jag skulle gå hem. Innan jag gick hem, gick jag bort till skogen och rop-viskade "Emma?". Jag hittade henne efter en kvart, sittandes under ett träd. Hon var iskall.
"Hej Emma. Hur mår du?" frågade jag försiktigt.
"Bra. Men jag är trött och jag skulle behöva duscha." sa hon och skrattade tyst.
"Jag hjälper dig."
Jag hjälpte henne upp och vi började gå mot hennes hus, där jag precis kom ifrån.
När vi var framme tackade hon för hjälpen och kysste mig på kinden.
"Det var så lite så, klarar du dig härifrån?"
"Jadå, det ska nog gå bra." sa hon och log. "Smsa mig nån dag, typ imorrn eller så"
Hon gick in igenom ytterdörren och log emot mig en sista gång innan hon stängde dörren. Hon gör mig riktigt glad.
---
jo jag skriver ganska korta kapitel, men jag ska görsöka göra dom lite längre! ha en bra kväll vänner!(:
