Oscar
"Det är alltid Oscar som går först! Han är ju fan favoriten!" skrek Emma och smällde igen ytterdörren.
"Pappa?" ropade jag.
"Ja?" ropade han tillbaka.
"Kom hit."
Pappa gick upp för den vita trappan och svängde höger till mitt rum.
"Varför? Varför gör du och mamma såhär?" frågade jag och kollade pappa rakt i ögonen.
"Gör vadå?" frågade han fundersamt.
"Sätter mig före Emma." sa jag bestämt men kollade pappa förtfarande i ögonen.
"Ehm.."
"Tänkte väl det. Du har ingen förklaring." sa jag och trängde mig förbi honom. Jag satte på mig mina skor och en jacka och gick ut.
"Emma?" ropade jag, medans jag gick gata upp och gata ner. Hon fanns ingenstans.
"Emma!" Ropade jag lite högre.
En snyftning hördes från lite längre bort, och där satt hon. Jag gick fram till henne
"Emma?" sa jag lågt.
" Vad vill du, favoriten?" snyftade hon och la betoning på 'favoriten'.
"Jag vill att du ska komma hem. Jag vet att du inte ville flytta, men det ville inte jag heller. För att vara ärlig, jag hatar det nya huset. Det är inte hemma. Hemma är där vi bodde förut."
"Sant." Hon torkade bort några tårar och jag ställde mig upp. Jag sträckte ut handen och hon tog tag i min hand och jag hjälpte henne upp.
"Tack." sa hon och log. "och du, en sak till."
"Ja."
"Vi kommer ju börja i ny skola, och detta låter fjantigt, men jag tror inte att nån kommer gilla mig. På tanke hur jag är som person." Sa hon och tittade ner i marken medans vi gick hem.
"Oroa dig inte. Dom kommer gilla dig precis som du är. Och det viktigaste, låt ingen tro att den är bättre än dig." sa jag och log.
"Tack Oscar, det hjälpte faktiskt."
Vi fortsatte att gå, men eftersom att det var väldigt nytt alltihop, tog det lång tid.
När vi äntligen var hemma, doftade det mat. Jag var utsvulten. Emma gick upp. Jag gick efter. Jag gick emot hennes tum och knackade lätt på dörren.
"Emma är du okej?"
Inget svar.
Jag gick in. Emma satt ihopkurad i hörnet av hennes säng som pappa satt ihop åt henne. Jag satte mig på sängkanten.
"Emma?" sa jag försiktigt
"Jag hatar dethär stället!" grät hon. " Jag vill åka hem!"
