You and I? { The Fooo berättelse }

Kapitel 14

Tessas pov

"Hej Tessa" Jag spärrar upp ögonen och tar ett steg bakåt. Vad gör han här?

Han måste ha sett min chockade min men han flinade bara och pekade mot vardagsrummet.

"Får jag komma in?" Säger han. Jag rodnar nästan medans jag går åt sidan och låter honom komma in.

Han tar snabbt av sig skorna och hänger av jackan vid dörren. När han är klar ser han upp och så flinar han igen.

"Vad?" fräser jag. Jag blev bara så trött på hans flin. Det ser inte alls ut som Felix fina leende. Med ögonen som nästan lyser lite extra när han ler och de där läpparna.. Nej! Tessa sluta. Du får inte tänka så.

Jag suckade. Det verkar som att jag börjat prata med mig själv igen..

"Ska vi sätta oss?" säger han och väcker mig ur mina tankar. Jag hoppar nästan till men rodnar genast och skyndar mig bort mot vardagsrummet.

Jag sätter mig snabbt ner i den beiga soffan och lutar mig bakåt. David flinar igen och sättet sig sedan ned, precis bredvid mig. Hans hand vilar mot mitt lår och jag har lust att slå till mig själv. Varför satte jag mig inte på den andra soffan? Då hade han inte fått plats.

"Vad gör du här?" säger jag och ser frågande på honom. Han kanske hörde om de med Felix? Han kanske är här för att stoppa mig för att åka med honom ikväll... Jag sträcker genast på mig och känner hur paniken väller fram. Felix ska ju komma ikväll!

Jag ser över på klockan som hänger över tv:n.. Klockan var halv sju. Felix borde vara här snart.

"Ouch.. får man inte hälsa på sin flickvän eller?" Jag undviker ögonkontakt och ser istället bort mot klockan igen. Hoppas att Felix blir försenad. Sluta Tessa! Varför skulle han det? Vill du inte heller vara med David?

Jag ser på honom och han blinkar mot mig. Ush.. Tänker jag men låtsas imte om det.

"Vad är det du vill?" Säger jag istället.

"Jag vill inte att du träffar honom mer" säger han innan jag hunnit avsluta min mening.

"Vem då?"

"Spela inte dum Tessa. Du vet vem jag menar" säger han och ser frustrerat på mig. Men då fattar jag. Felix. Han menar Felix.

Jag skakar på huvudet och han suckar.

"Felix" säger han.

"Du får inte träffa han mer" Mitt hjärta hoppar över ett slag när jag hör hans namn. Men den varma känslan som jag fick försvinner nästan genast. Istället känner jag hur kinderna hettar och hur jag knyter nävarna.

"Ursäkta" säger jag och ställer mig upp.

"Jag tror att det var rätt så tydligt" säger han och ställer sig upp bredvid mig.

"Du är inte min mamma. Du kan inte bestämma en sådan sak" fräser jag och ett ögonblick ser han nästan.. Sårad ut.

"Jo. Jag kan bestämma en sådan sak om han är ute efter min flickvän" mitt hjärta stannar nästan. Han måste ha sett min frågande blick för han fortsätter.

"Du fattar inte. Du ser inte hur han tittar på dig. Hur han hela tiden försöker ta dig ifrån mig" Hans röst blir nästan till en viskning på slutet och jag känner hur det sväller i bröstet. Såhär hade jag aldrig sett honom.

"Det är inte sant" säger jag med en lugnare röst. David ser på mig som att jag precis berättat för honom att det är en stor nyckelpiga på hans näsa.

"Tessa" säger han och jag biter mig själv i underläppen. Fasten jag vet att mina känslor för Felix är större betyder det inte att jag inte har känslor för David.

Han sträcker ut armen och drar mig intill honom. Han lägger armarna om mig. Jag säger ingenting, istället lägger jag armarna om honom och kramar honom.

Han lutar sig bakåt och tar ett ljupt andetag. Som att han just ska säga något. Men det som händer där näst får mig nästan att vilja sjunka genom golvet.

"Jag älskar dig" säger han samtidigt som vi hör en knack på dörren.

Vet att det är kort, men tyckte att det passade så bra med att sluta där. Hur många är det som bara vill döda David nu? 2 röster och 1 komentar för ett nytt kapitel. Får jag det inom 5 timmar lovar jag att uppdatera redan imorgon!

/Anna