Tidsmästaren

6

"Du swipear höger och jag swipeade tillbaka. Ingenting är som förut, du är värsta tinderellan!" sjunger Siv och Bella från baksätet. Ingen av sångens toner träffas, men det bryr de sig inte om. Det enda som är viktigt för dem är att försöka ha den roligaste kvällen de kan, något Elias inte känner korrelerar med hur hans kväll blir. Från den högljudda förfesten hemma hos honom och Jessica, med urusel musik dunkandes med en volym hög nog för att väcka de döda, till bilturen där ännu mer dålig musik spelas.
"Det var det här huset?" frågar Elias när han tror att de till sist kommit till rätt hus. Han släpper på gaspedalen. I passagerarsättet rör sig Jessica i takt med den dansvänliga låten från högtalarna, utan att ge hans fråga någon notis. "Jess!"
"Ååh, förlåt vad sa du... Hej vi är framme! Yay!" ropar Jessica bakåt i bilen. Trots att de bara sitter en halvmeter bakom henne skriker hon som de vore på andra änden av en fotbollsplan. Direkt när bilen slutat rulla börja de att fumla med säkerhetsbältena för att komma in på festen snabbt.
"Detta kommer bli asnice!" skriker Bella, vars röst blivit hes efter att ha skrikit som hon vore tondöv ända från förfesten. Hon är den första att få upp bältet och springer ut. Innan hon hunnit utanför dörren har hon knäppt upp en ciderburk.
"Juste, ni kan swisha Jessica sen så tar hon hand om betalningen!" skriker Elias efter Bella, men hon har redan sprungit halvägs till festhuset.
"Oroa dig inte, jag fixar så att hon betalar", säger Siv. Hon lutar sig in i framsätet och trycker sina rödmålade läppar mot Elias kind. Hans kinder blir varma och backspegeln avslöjar att de nästan blir lika röda som läppstiftet. Siv tar påsen med hennes och Bellas dricka i och skyndar sig ut från bilen. "Bella, vänta på mig!"
"Jag vet knappt om jag borde släppa iväg er i ert tillstånd." Elias drar skjortärmen över kinden. Det ljusgula tyget blir orange på ställena han torkar med. Bredvid honom fnittrar Jessica medan hon tar upp sin egen påse med dricka från golvet. Hon visar upp en tandrad, med tänder som förmodligen egentligen borde varit fastsatta i en tandställning, mellan läpparna när hon skrattar.
"Det är lugnt med oss, men hur är det med dig? Du kan ju inte bli så röd av en liten puss." Hon viker sig på mitten. Flaskorna i påsen skramlar när Jessica skakar av skratt.
"In med dig nu." Elias slår henne på axeln med en knuten näve. Skrattet upphör inte trots slaget. Med tårfyllda ögon och ett smil, som går från ena örat till det andra, kollar Jessica på honom.
"Tack så jättemycket för du körde oss." Jessica lägger huvudet på Elias axel. Nonchalant viftar han med högra handen för att visa att det inte är hon behöver tacka. Jessica skrattar ännu mer. "Försök att inte bli röd nu." Hon trycker sina egna läppar mot samma kind Sivs nyss var på.
"För fan." Elias knuffar bort henne. Fnissandes hoppar Jessica ur bilen och springer vinglandes mot huset, med flaskorna klingande i påsen. Kvar lämnas Elias skakandes på huvudet. Varför är tonårstjejer konstiga?
Han är på väg att köra iväg när han kommer på vem mer som skulle på festen. Innan Jessica kommit in i byggnaden öppnar han bildörren och sticker ut huvudet.
"Jess!"
Jessica stannar mitt i ett av sina skuttande steg, gör en piruett, förmodligen bättre än vad hon hade kunnat göra nykter, och springer tillbaka till bilen. Medan hon vinglar mot fordonet går Elias runt till passagerarsidan.
"Nå vad är det?" Jessica lutar sig mot bilen när hon inser hon inte klarar av att stå stilla och stabilt. Hon glider ner ett par decimeter. Hon börjar fnittra igen och lägger vänstra handen mot Elias varma, rödflammiga kind. "Är det något med Siv du undrar?" hon lägger andra handen över munnen i ett försök att dölja sitt exalterade leende. Istället för att möta hennes blick väljer Elias att kolla mot huset och de skrikiga tonåringarna utanför.
"Nej, jag ville bara säga att du ska vara försiktig... Gör inget jag inte skulle göra, typ du vet att mamma och pappa skulle gå i taket om du rökte... Och om det är något så är det bara att ringa. Jag kommer hit direkt", säger Elias. Som om orden han yttrat slagit på en spisplatta blir kinderna gradvis hetare. Under hela meningen undviker han att se Jessica i ögonen. Till hans stora förvåning slår hon sina smala armar kring honom.
"Tack, Elias. Du är jättesnäll." Kramen hårdnar och Jessica bäddar in ansiktet mitt på den gula skjortan. "Du är världens bästa bror!"
"Det är så lite... " Elias låter rösten dö ut i slutet av svaret. Han vrider bort blicken från Jessica och slickar sig om läpparna. Det går inte att kolla på henne och säga det han är på väg att säga. "Och, Jess... Om du och Miles... Eller någon annan... Gör något så... Var försiktig och... Gör inget du inte vill och..." Jessica släpper taget om honom innan han hinner prata till punkt, när nu det hade blivit. Hon tittar funderade på honom.
"Jag tror jag förstår... och du kan ta det lugnt. Jag är alltid försiktig. Som mest kommer vi hångla ikväll." Jessica sträcker ut tungan i ett flin och Elias knuffar bort henne.
"För helvete!" Elias vrider sig mot passagerardörrens fönster. Hans spegelbilds kinder är lika röda som vinet Bella snott från sina föräldrar. Till vänster om spegelbilden smyger Jessica upp. Hon armkrokar honom och vilar huvudet mot axeln. Även hennes kinder är röda, men i hennes fall gäller det mer ett onyktert tillstånd som gjort rodnanden än att hon är generad.
"Du tror jag har chans på Miles nu?" Jessicas läppar spricker upp i ett stort leende. Spegelbild av Elias skakar på huvudet och slår handen mot pannan.
"Jag tycker du kan gå in på festen nu." Elias nickar bakåt mot huset. Jessica snurrar runt och kramar om honom, och den här gången kramar han tillbaka. När de släpper taget om varandra börjar Jessica gå mot huset, men synen vid ytterdörren får henne att stanna redan efter första steget. Där vid ingången står Siv och pratar med Bill.
"Fyfan..." stönar Jessica och skakar på huvudet. Med en irriterad skrynkla i pannan vänder hon sig mot Elias."Är han lika äcklig som han verkar?"
"Mer eller mindre. Förmodligen mer."
"Är det sant att han kissade på sig i korridoren?"
"Ena sekunden var hans byxor torra och i nästa hade han en stor våt fläck över skrevet", svarar Elias och drar på smilbanden. Att Bill kissat på sig må vara falskt, men för ett ovetande öga hade det hände. Bara för Elias råkar veta mer tänker han inte röja sitt hemliga smycke och avslöja sig själv.
"Varför pratar hon med honom?" Jessica trycker sina fingrar mot näsbenet. "Aja, jag får väl gå och rädda henne. Tack igen för att du körde."
"Lugnt."
Jessica vinkar och springer till Sivs undsättning, men hon kommer aldrig fram. Halvägs mellan bilen och huset stoppas hon i sitt språng. Elias har tryckt in två fingrar mellan knapparna på skjortan och pillrat på berlocken mot bröstet. Ett brett leende spricker upp över läpparna och han vandrar med stadiga steg förbi Jessica och fram till huset.
Siv står lutad mot husväggen med armarna i kors, en cider i ena handen och med ögonen på ett hånglande par några meter bort. Bill måste märkt att Siv kollar bort för han står med blicken riktad mot hennes bröst. Utöver den snuskiga blicken står den han också med en grön glasflaska i handen och dess mynning pressad mot läpparna.
"Nej, jag undrar också varför Siv pratar med dig", suckar Elias. Om någon förtjänar prata med Siv är det inte mobbaren som försöker förstöra Ians liv i alla fall.
Elias stryker fingertopparna över hakan medan han funderar hur han skulle få samtalet att ta slut. Av allt han kan göra skulle det ju inte vara det mest omoraliska. I Sivs blick ser han hur hon vill därifrån. Varför ska han inte hjälpa henne?
Han har redan fått Bill att kissa på sig framför halva skolan, men skulle det skada om Bill fick sota ännu mer för sitt beteende? Det skulle vara som en ränta för vad han gjorde mot Ian. Elias biter sig i läppen. Det kanske inte är vad han borde göra, men när han ser flaskan i Bills mun får han en idé.
Elias pressar fingrarna mot det kalla glaset och för flaskhalsen djupare in i munnen på Bill. När mobbarens mun utvidgats lika mycket som hos tandläkare slutar han. Den är tillräckligt långt inne. Skuttandes, på ett sätt han aldrig skulle låta någon annan se, lämnar han Siv och Bill.
"Ta det lugnt, jag har redan fixat det", säger Elias när han studsar förbi Jessica. Han ger henne en broderlig klapp på axeln och hoppar vidare. Han stannar vid bildörren till förarsättet. Med fingrarna innanför skjortan räknar Elias ner för sig själv och snurrar på sitt halsband.
"Shit!" skriker Siv knappt en sekund efter Elias startat tiden. Den nyss torra toppen hon har på sig är genomblöt av Bills plötsliga uppkastade dricka. Han har ramlat ihop och står på alla fyra. Det ser ut som han försöker säga något. Kanske en ursäkt? Men istället för ett förlåt flyger ännu en spya ut från Bills mun. Siv försöker hoppa undan, men är inte tillräckligt snabb och får sina vita converse träffade av Bills maginnehåll.
"Siv!" Jessica ökar takten i sina steg. Hon tar och leder Siv in i huset. Utanför bildörren står Elias kvar och stirrar på Bill. Först skrattar han åt vad som hänt. Bill om någon förtjänar att stå på alla fyra och göra sig till åtlöje, men när ingen hjälper honom upp blir det som ett hårt slag i Elias mage. Han måste bita sig i läppen för att trycka bort skammen i sig.
"Wow... Är detta din bil?" frågar en nätt röst. Elias hoppar till när han dras ur tankarna och vänder sig mot motorhuven. Vid bilens front står en flicka och drar båda händerna sensuellt över fordonet som om bilen vore det coolaste hon någonsin sett. Tjejen har långt, rött hår uppsatt i en fläta som sträcker sig ner till armbågarna. Hennes läppar är målade skrikigt rosa och ögonen är limegröna till gränsen att Elias nästan tror att hon har satt in kontaktlinser. "Nå är det din?" upprepar hon och skuttar närmre honom..
"Förlåt, du skrämde mig... Nej, det är mina föräldrars", svarar Elias och tittar tillbaka mot Bill, som spytt ännu mer på marken. Han ligger ner helt själv, fortfarande utan att det är någon som hjälper honom. Inuti Elias finns något som tycker synd om Bill, men han trycker tillbaka känslan.
"Wow... Och de låter dig köra den? Coolt", säger flickan. Elias hummar medstämmande och rycker på axlarna.
"Det är du som är Maja?" Den rödhåriga flickan nickar, lägger sig över motorhuven och stirrar in genom framrutan. "Trevligt att träffas, jag är Elias". Han räcker fram handen mot Maja. Leendet över de rosamålade läpparna öppnar sig brett och hon hoppar av bilen.
"Det är du som är Jessicas bror, fröken högmod alltså, haha", skrattar Maja och tar ett rejält grepp om Elias hand. Hon skakar den snabbt och hårt.
"Ehm... Jag måste nog köra nu. Mamma vill ha hem bilen, men återigen jättetrevligt att träffas", ljuger Elias och öppnar bildörren. Innan han hinner gå in i bilen stoppar Maja honom med ett fast grepp om axeln.
"Haha, ja jag förstår du har bråttom. Måste bara säga att det var coolt när du sprang sådär snabbt runt bilen. I ena sekunden var du där och sen här." Maja pekar först på andra sidan bilen och sedan platsen de står på. Elias tittar på Maja som om hon var hög.
"Haha, ja... men som sagt jag måste skynda mig. Vi får prata mer någon annan gång." Elias skrattar tillgjort och sätter sig in bilen.
"Hejdå." Maja vinkar med kraftiga rörelser genom rutan till Elias. Han startar bilen och trycker ner gaspedalen. Även när bilen börjat rulla står hon kvar och vevar med armen.
"Okej, Jess hade nog rätt... Hon var ganska konstig", säger Elias till sig själv när han inte längre ser Maja i backspegeln och kramar om ratten. Medan han kör försöker han få ut henne ur tankarna, men hennes röst är som fastsvetsad i tankarna.
"I ena sekunden var du där och sen här", säger Maja på repeat i hans huvud, men Elias förstår inte vad hon menar förrän han parkerar på uppfarten. Han sitter stilla och tittar på Jessicas jacka som hon glömt i passagerarsätet.
"Jag stannade tiden vid passagerardörren..." Elias dunkar huvudet på ratten och tutan tjuter.

*********************************
Som alltid får ni gärna gilla och kommentera berättelsen om ni tyckt den varit bra hittills. Läser gärna alla era tankar om den :)