Tidsmästaren

14

"Elias?!" ropar Jessica från vardagsrummet när han öppnar ytterdörren för att gå mot skolan. Han stänger igen och går mot henne. Hon sitter i soffan, med ena foten på det bordet. Jerome ligger bredvid sovandes på kudden. "Skulle du kunna räcka mig kryckorna?"
"Klarar du att resa dig upp själv?" undrar Elias och lämnar över de vita gåstöden. Han minns sjukgymnasten ord om att hon snart borde kunna belasta benen mer. Utan att svara hivar Jessica upp sig på kryckorna och balanserar. Hennes läppar dras ut i ett leende.
"Ja, men tack för du frågade." Med försiktiga steg hoppar Jessica fram till Elias.
"Skönt i alla fall att det går framåt."
"Ja, men det är en ganska lång bit kvar." Jessica hoppar tillbaka och sätter sig i soffan. "Men jag hoppas på att klara mig utan den där på julafton." Hon nickar mot soffans kant. Likt ett spöke som hemsöker henne står rullstolen och stirrar på henne. I de två senaste månaderna har hon och metallstolen på två hjul varit nästintill oskiljaktiga, men nu klarar hon att röra på sig utan den.
"Vi får hoppas det, och sen att du klarar att gå till skolan efter lovet. Soffbordet förtjänar bättre än att vara täckt med dina böcker." Fastän Elias kunde sagt det på ett vänligare tar inte Jessica illa upp. Hon vet att det är ett skämt och hon är glad att brodern kan säga just det skämtet. Inte ens sjukgymnasten trodde att Jessicas utvecklingskurva skulle gå så fort uppåt som den gjort. Redan nu kan hon hoppa korta sträckor med kryckorna och om hon har tur klarar hon sig helt utan rullstolen på julafton om två veckor. Då kommer hennes normala liv förhoppningsvis börja igen. Skolan har gett henne tillåtelse att plugga hemifrån de flesta dagarna för att slippa jobbiga transporter, men det har nog gett en större psykisk påfrestning än vad de tänkte.
"Haha, vadå? Är du avundsjuk för att jag får vara hemma med Jerome?" Jessica plockar upp katten från hans sovplats och omsveper honom. Elias skulle aldrig erkänna att hon har rätt.
"Vi säger det om du blir glad." Elias försöker låta oberörd innan han plockar upp mobilen. "Men jag behöver verkligen dra nu."
"Jaja, dra du då. Men glöm inte att jag kommer vara här hemma och kela med Jerome hela dagen." Kramen runt Jerome hårdnar medan Jessica pratar.
"Nejdå, och du ska inte glömma vem av oss som kommer slippa plugga ikapp under hela lovet", svarar Elias och riktar båda långfingrarna mot Jessica innan han rusar ut från rummet och huset.

"Tjena", viskar Elias in i Lisas öra. Hon hoppar till av förvåning när hon väcks ur sitt intensiva kollande på datorskärmen.
"Alltså Elias!" flåsar Lisa. Med handen lagt mot bröstkorgen stirrar hon surt på honom. "Varför gjorde du det där?"
"Verkade kul." Elias rycker likgiltigt på axlarna och hoppar upp på bordet. "Sa du inte igår att du skulle plugga matte nu på morgonen?" Matteböckerna är upptagna från väskan, men ligger hopslagna jämte laptoppen. På skärmen rullar en Facebookfilm.
"Jo, men det var innan jag såg detta." Lisa snurrar den bärbara datorn mot Elias. Filmen som visas är från en banks övervakningskamera. Ett tiotal personer sitter hukade bakom disken medan fem män med skidmasker går runt. Alla utav männen håller i varsitt gevär. I bakgrunden hörs det hur en polis skriker med en megafon. Oroligheten sprider sig mer och mer hos männen när de inser att de inte kommer kunna fly som de hade tänkt sig.
Den längsta av rånarna går bort till dörren hållandes i en liten pojke, öppnar den och skriker något. Förmodligen att de har en gissla.
"Det är rånet som hände i centrum igår kväll?" frågar Elias med den bästa fundersamma röst han kan. Självklart är det rånet. Han känner igen insidan av banken, framför allt för han var på plats när brottet skedde.
Förut har han inte kunnat ljuga för Lisa, eller Chris för den delen. De har alltid sett igenom hans många ansträngningar. Om han försökt hålla en crush på en tjej hemlig har de listat ut det. Oavsett vad det handlat om har sanningen kommit ut varenda gång. Fram tills förra månaden. Elias är osäker på hur han lärde sig ljuga, men han märker själv hur hans tonläge, kroppsspråk och röstens fart nu är opåverkade. Det han vet är dock att det funkar. Varken Lisa eller Chris har misstänkt något. Kanske är det för att vad han ljuger om är omöjligt att lista ut, men av vilken anledningen det än må vara är Elias nöjd. Det viktigaste är att han kan hålla hemligheten säker.
"Ja, men titta på vad som händer nu."
På ett ögonblick försvinner vapnen från rånarnas händer och gisslan trollas bort från filmen. De maskerade männen byter fundersamma blickar innan poliser springer in byggnaden och videon stoppas.
"Shit! Vad var det som hände?"
"Jag vet inte. Folk verkar tro det är den här Skyddsängeln som det skrivits om sedan Ians hopp, men det är ju helt ologiskt."När hon nämner Ians namn får Elias en sur smak i munnen över att han aldrig besökte honom igår. Lisa byter fönstret i browsern till den där hemsidan de hittade efter Ians hopp. Det har kommit upp flera nya historier där gällande vad folk påstår Skyddsängeln gjort för dem. "Alltså jag har inte trott på något så kallat övernaturligt eller alla konspirationsteorier innan, men jag förstår bara inte den har filmen. Liksom jag vill inte säga det är en ängel, men jag ser inget vetenskapligt sätt att förklara det hela på."
"Får jag kolla på det där?" frågar Elias och lägger datorn i knäet. Han bläddrar bland de olika historierna Skyddsängeln ska ha gjort den senaste månaden.
På hemsidan Lisa tog upp finns det jättemånga historier, säkert över hundra stycken, men de är oftast bara lösryckta berättelser folk påstår Skyddsängeln skulle utfört. Endast två videos finns på sidan. Första från hoppet och andra från rånet. Av filmerna är den sena helt klart av bättre kvalitén
"Jag tror inte på alla historier, men nu när det faktiskt finns den där filmen... Det hela känns bara skumt", säger Lisa som om hon försöker förklara varför hon inte är galen. Elias nickar trots att han inte lyssnar på hennes ord. Han är för upptagen att bläddra igenom historierna han påstås ha gjort. Många av berättelserna är rena påhitt, men trots den låga sanningshalten väldigt underhållande att läsa. Elias favorit är om en kille som ska blivit räddad av Skyddsängeln från att bli påkommen av sin lilasyster att läsa pojkbands-fanfiction. Det verkar som om de flesta berättelserna är rena lögner, eller i alla fall osanningar. Inga av hans tidsstopp har hamnat på webbplatsen förutom dem två som filmats.
"Jag håller med att flera av de här historierna verkar vara påhittade. Typ läs den här. Vem fan skulle tro att den där Skyddsängeln skulle rädda dig från att ramla från din skateboard?"
"Nej, exakt! Men den här nya filmen är ju något helt annorlunda. Filmen på Ian hade ju kunnat se konstig ut på grund av den dåliga kvalitén, men den här är från bankens övervakningskamera. Gisslan bara trollas ut tillsammans med rånarnas vapen och rånarna verkar ju vara helt förvirrade. Jag kan inte förstå vad som hände!" stönar Lisa och tittar upp i taket. För en gång skull skulle Elias kunna förklara något som vännen inte kan.
"Det är konstigt, men det borde väl funnits fler videofilmer?" Elias svär inombords att han missade att ta sönder en kamera.
"Nej, det är det som är ännu konstigare. Alla andra övervakningskameror verkar ha gått sönder just när Skyddsängeln räddade gisslan." Lisa dunkar huvudet på bordet och Elias måste pressa ner kinderna för att inte spricka upp i ett smil. "Det makear ingen sense..." Han är på väg att lägga en tröstande hand mot hennes axel, men avbryter sig själv. Först förstår han inte vad det är som hänt, men något är fel. Det känns i blodet.
"Lisa?" frågar han, men får inget svar. Elias vrider snabbt och oroligt på huvudet i alla riktningar.
I korridorens andra ände står Sofie med hennes gula matteböcker i famnen. Det ena av hennes ben är i luften. Hon rör sig inte framåt. Hjärtats slag blir kraftfullare och dunkar mot bröstkorgen.
"Hur? Vad?"
Fumlandes drar Elias upp det guldiga smycket från tröjkragen. Likt en rökare som försöka få upp en låga på sin tändare en kall vinterdag snurrar han på berlocken. Till hans stora besvikelse avslutar inte Sofie sitt påbörjade steg. Hon står stilla som hon vore en staty.
Det finns bara en person, eller vad hon nu är, som kan förklara vad det är som pågår för honom. Att ropa på Fröken Ur är något av det sista Elias vill göra, speciellt efter sjukhusbesöket.
"Frök..!" börjar Elias ropa, men avbryter sig själv. Minnet från deras första möte kommer krypandes in i tankarna. Medan Jessica och Siv satt i soffan berättade Fröken Ur om smyckets regler. Det var tvunget att vara samma händer som startar tiden som stoppade den, det räckte att avlägsna halsbandet för att starta tiden och om en bärare stannade tiden skulle inte andra bärare i närheten frysa.
"Det finns en till", viskar Elias. Greppet om timglasberlocken hårdnar och kanterna på smycket trycks in mot handflatan. Han har två val. Antingen sitter han stilla tills tiden rör på sig igen och låtsas som inget hänt eller springer han igenom skolan och försöker ta reda på vem den här nya bäraren är. Problemet med det andra alternativet är att han riskerar att avslöja sig som Skyddsängeln. Personen kommer definitivt förstå då, om hen inte redan listat ut det, att Skyddsängeln använder sig av ett likadant tidssmycke som hen själv har. Dessutom måste Elias hinna tillbaka till Lisa innan tiden startar igen. Hon får inte heller misstänka att något är udda med honom.
"Vi kör!" säger Elias efter en stunds tänkande och hoppar från bordet. Trots att tiden står stilla vet han att han inte kan slösa på den. Han måste vara snabb, men framför allt försiktig. Helst vill han förstå vem bäraren är utan att själv utge sin egen identitet.
Sakta öppnar han dem närmsta klassrummen, men stänger dem nästan lika fort när han inser att de antingen är tomma eller att de få eleverna som redan har kommit till sin lektion sitter stilla.
"Fan", stönar Elias när han inser hur många rum han gått igenom utan att hitta något. Bara ett grupprum finns kvar på naturarnas våningen. Det får vara det sista han undersöker. Det är för farligt att gå upp för trapporna.
Försiktigt pressar han upp dörren. Av allt Elias kunnat tänka sig hitta är det en högoddsare framför honom. Istället för att den nya bäraren står han nu i dörröppningen och stirrar på Chris och Sandra. Den här gången är hon fullständigt klädd till skillnad från när han hittade henne på toaletten. De står och kramas med tungorna intryckta i munnen på varandra. Med kinder lika heta som nykokta ägg vrider Elias bort blicken.
Fastän Chris lovat att berätta om honom och Sandra i en månad har Elias inte fått någon mer information. Varenda gång han dragit upp frågan har den Chris duckat.
Elias är på väg att slå igen dörren och gå tillbaka till Lisa, men hindrar sig själv när han får syn på lappen i Sandras hand. Försiktigt rycker han pappret från hennes grepp. Medan han läser smyger sig en doft in i hans näsa. En frän, god doft han inte är van vid att känna i närheten av Chris.
"Wow, Chris." Elias menar inte att låta överraskad, men kan inte hjälpa det när han läser dikten nerskriven på pappret. Trots att Chris inte kan se honom sprider skuldkänslorna sig i Elias mage. Han petar tillbaka lappen mellan Sandras fingrar och stänger dörren. Från att bara haft fokus på att hitta bäraren är tankarna helt på paret på andra sidan dörren. Både att Chris skrivit en dikt och dessutom har på sig parfym för att han skulle träffa Sandra är förbluffande för Elias.
"...Ska du på festen till helgen?" frågar en kille någonstans i korridoren. Trots att frågan inte är riktad mot Elias drar den honom ur tankarna.
Tiden har startat igen.
Som om han fått eld i rumpan rusar han bort från grupprummet och tillbaka till Lisa. Han vet inte hur, men på något vis måste Elias komma på en förklaring hur han var på andra sidan våningen helt plötsligt.