Tidsmästaren

7

"Fan..." suckar Elias när han suddar ut ännu en mening från sin svenskauppsats. Han lyfter blicken från skärmen till klockan. Den visar snart halv nio och han har försökt skriva klart uppsatsen, som ska in klockan tio, sedan innan åtta. Trots ansträngningarna har han, under halvtimmen i skolan, nästan suddat ut lika många meningar som han skrivit.
  Tre veckor har gått efter Elias hittade smycket han bär under tröjan, och den har hängt där sedan dess. Det har inte använts sparsamt. Bill har fått känna på halsbandets krafter några gånger till, men främst har det använts i skolan. På alla prov har han fått högsta betyg, men efter språkhistorian och Lisas misstänksamhet har han aldrig fått maxpoäng igen. Alltid några fel svar för att göra fusket mindre genomskinligt.
  Trots smyckets kraft, som gjort att Elias fått bättre betyg än till och med Lisa på testen, kan det inte hjälpa honom skriva uppsatsen på datorn. Att stanna tiden skulle förlänga skrivtiden, men han vill vänta med tidsstoppet tills det är den sista möjligheten han har. Det är omöjligt att veta om något intressantare kommer hända den närmsta timmen han hellre använder smycket till.
  Suckandes försöker Elias vända tillbaka fokuset mot datorskärmen och börjar på en ny mening, bara för att sudda ut den innan han satt punkt. En ny svordom är på väg att komma, men han avbryter sig själv när någon går mot honom med högt klampade fotsteg.
  Längst bort i korridoren kommer Chris, men det är något annorlunda med honom. Från kläderna, en rutig skjorta instoppad i chinos, till sättet han går på, med sträckt rygg, är han förändrad.
  "Vad i helvete gör du här?" frågar Chris och sätter sig på bordet. Elias skakar på huvudet och pekar på skärmen. "Är du inte klar med den ännu? Den ska vara klar om..."
  "Om en och en halv timme. Ja. När svenskalektionen börjar. Jag vet." Elias granskar honom från topp till tå. Nu när Chris sitter framför Elias syns fler förändringar. Det svarta håret är nyklippt. Frisyren är, istället för att se ut som han nyss vaknat, fixad och ligger snyggt kammad i sidbena. Till och med skäggstubben som aldrig verkar försvinna är borta och kinderna ser lika lena ut som på ett barn. "Förresten vad gör du här nu? Och sådär?" Elias flaxar med handen framför Chris ansikte och känner en ren, parfymerad doft fläktas till näsan.
  "Varför jag ser ut såhär? Ingen anledning egentligen. Vadå? Får jag inte klä upp mig eller?" Chris stryker handen över munnen. Precis som han skämdes över att ha rakat sig låter han fingrarna stanna över de renrakade kinderna.
  "Okej, men vad gör du här? Du är väl färdig med uppsatsen sedan länge?" Chris vänder blicken mot den tomma korridoren och mumlar något in i handen. "Vad?"
  "Jag sa att jag... har lite saker att fixa. Det är bara det." Chris rycker på axlarna. Elias skakar på huvudet åt hans oförmåga att berätta vad han håller på med. Elias är på väg att säga till honom, men hejdar sig när Chris tar ner handen för att plocka upp mobilen. Elias ser inte vad det är på telefonen, men vad det än är får det dem mjuka kinderna att rodna och ett leende att komma fram över de torra läpparna.
  "Vem är det från?" Elias lutar sig över Chris axel innan han hinner låsa upp telefonen. En armbåge i magen och Elias flyger tillbaks ner i stolen.
  "Ingen du behöver veta." Chris stoppar ner mobilen i fickan igen.
  "Men kom igen! Sen när håller vi saker hemliga?" När orden flyr Eliass läppar kommer han att tänka på sin egen hemlighet, men intalar sig själv att det är skillnad. Ett smycke skapat av kvinnan som styr tid är okej att hålla hemligt. Vem Chris raggar på är inte det.
  "Ge bara upp din lilla skit. Du får inte reda på det", säger Chris och slår av Elias keps. Det rycker i fingrarna medan han går ner på golvet. Chris må vara hans vän, men det ursäktar inte honom från att bete sig som en överlägsen snobb. Elias reser sig upp från golvet och sätter på sig snapbacken igen. Bakom Chris visar klockan fem över halv nio. Lektionen när uppsatsen ska in börjar först om över en timme.
  Med sitt bästa påklistrade ledsna utseende tittar Elias mot Chris. Underläppen är utputad, som om han valt att fylla den med botox, och händerna, som greppar tag om smycket, vilar mot bröstet.
  "Snälla. Du är trots allt min bästa vän." Elias pratar med en fejkad bebisröst. Chris är på väg att säga en snabb replik, men inget ljud kommer från honom när han öppnat munnen. Istället sitter han gapandes utan att röra en min. "Tolkar det som ett ja." Elias drar ut stolen och hoppar upp bredvid Chris på bordet. Vänskapligt lägger han armen om honom medan och fiskar upp telefonen från Chris ficka.
  "Ta det lugnt, jag ska bara se vem ditt haff är." Elias trycker upp skärmen på telefonen. Tre missade samtal från Lisa kommer upp, men under dem står ett längre meddelande. Varken namnet eller numret hos avsändaren syns då Chris bara döpt personen till ett hjärta. Elias skakar på huvudet åt det klyschiga smeknamnet innan han läser upp sms:et högt."Jag är på toaletten längst till höger på våning fyra. Knacka tre gånger så jag vet att det är du som ska in, men se till att ingen är i närheten!" Ett hissande skratt smyger sig genom Elias tänder när han inser att Chris faktiskt har någon speciell och hon också går på skolan. De gör dessutom sina privata saker när alla andra elever antingen har sovmorgon eller är upptagna av att ha lektioner. Det enda Elias inte riktigt kan förstå är varför de valt just den platsen. Våning fyras toaletter ligger precis intill lärarrummen. Även om han inte förstår varför har Elias en idé hur han kan ta reda på det.
  "Be right back." I sin iver att ta reda på vem tjejen är springer Elias först uppför trapporna, men kommer på sig att han inte behöva stressa. Att springa eller gå får inte honom att komma dit snabbare, eller rättare sagt honom att starta tiden tidigare. De sista trappstegen tar han i långsam takt.  Väl uppe skuttar Elias genom korridoren fram till toaletterna.
  Med sin egen nyckel placerad i toalettdörrens låsskruv snurrar han tills ett klick hörs. Dörren är upplåst. Elias slänger upp dörren, men smäller igen den lika snabbt när han får syn på vem som är bakom den.
  "Vad i helvete?! Det kan väl inte vara..?" frågar Elias sig själv. Han tittar omkring sig fastän han vet att alla andra på skolan är frusna. Kan det verkligen varit hon han precis såg? Greppet om dörrhandtaget hårdnar och han rycker upp den ännu en gång.
  Kvinnan står framför spegeln med sitt blänkande hår uppsatt i en hästsvans och verkar försöka hitta en förförisk blick. Synen får inte Elias att känna sig förförd. Tungan petar ut från den vänstra mungipan som den höll på att slicka runt de fylliga läpparna när tiden stoppades. Den ljusblå skjortan hon bär har fler knappar oknäppta än knäppta.
  Elias vet knappt vad han ska göra, eller ännu mindre tänka, när han ser att han hade rätt. Det var deras svenskalärare han såg innan dörren slängdes igen.
  "Sandra!? Chris, vad fan!?" Hans ögon granskar lärarinnans kropp. Han har aldrig sett, och trodde aldrig han skulle se, henne på det här viset.
  Tankarna virvlar omkring som om en elvisp fanns i Elias huvud. Kan detta verkligen stämma? Är det verkligen Sandra som är Chris haff? Elias är på väg att ta ett steg in i det kritvita rummet, men avbryter sig innan han ens sätter ner foten. Hela kroppen skakar och han vänder ryggen mot svenskaläraren. Innan han stänger dörren tar han en sista titt på Sandra och hans kinder blir varmare. De måste vara lika röda som Chris hade i korridoren nyss.
  Med all sin kraft smäller Elias igen toalettdörren och låser den. Fort rusar han nerför trapporna. Väl tillbaka på stolen med datorskärmen framför sig placerar Elias sina skakiga fingrar mot bröstet och smycket. 
  "Det kan du fet glömma!" fräser Chris. Rösten är först högljudd, men sänks under förolämpningen. "Vad fan har hänt med dig?" Chris sträcker ut handen och är på väg att röra vid Elias heta kinder innan han får den bortslagen.
  "Hade du inte saker att fixa? Jag måste jobba här!" svarar Elias med blicken fastklistrade på datorskärmen. Han vet att han inte skulle klara av att Chris i ögonen efter att ha sett vem som väntar uppe vid toaletterna.
  "Eeh... Jo, men vi ses vid svenskalektionen då. Se till att rapporten är färdig till dess. Annars får du kanske smisk av Sandra." Chris slår på honom i ett försök att vara skojig. Elias skrattar inte.
  "Förresten, hur gammal är hon? Sandra?" frågar Elias, fortfarande med blicken bortvänd från Chris.
  "Hon fyller tjugofem till jul. Hurså?" undrar Chris, smått ställd av den specifika frågan.
  "Funderar på att slänga in en referens om Något pojkband som var poppis när hon var i vår ålder eller något bara för hon ska tycka mer om min rapport och kanske godkänna den", ljuger Elias och återgår till skrivandet. Chris hummar medhållande och snart hörs hans fotsteg i trappuppgången. Elias suckar och tittar mot klockan. "femtioåtta minuter..." Han inser redan nu att han kommer tvingas stanna tiden igen om nästan en timme för att hinna färdigt med inlämningen. Det kommer bli omöjligt att fokusera efter att ha sett Sandra med uppknäppt skjorta.

*********************
Glöm inte gilla/kommentera om ni tycker om boken :)