Tidsmästaren

13

Luften är kylig och ruggig när Elias trampar framåt längs trottoaren. Den gigantiska mängden snö som kom när han och Chris bråkade har legat kvar, men förvandlats från mjuk kramsnö till grå och blaskig slask som krossas när han sätter ner fötterna. Det stänker upp på byxorna, men det lägger Elias knappt märke till. Hela den senaste månaden har varit på det här viset och det har blivit till en vana. Utav allt som ändrats är vädret det lättaste att komma över.
Varje dag har Elias slagits av tanken att saker är förändrade. Vissa saker till det bättre, men inte allt. Även om han och Jessica varit vänligare mot varandra jämfört med första månaden efter hennes olycka är det annorlunda. De skämtar med varandra, men fortfarande inte på sättet som innan hon hamnade i rullstolen. Halvtaskiga, men kärleksfulla, syskonskämt har inte överhuvudtaget yttrats. Hon har blivit bättre, men klarar fortfarande inte att gå ensam ens med kryckor. Tanken på systern får Elias att öka takten på stegen.
En vindpust träffar Elias ansikte och får honom att vingla tillräckligt mycket för att smycket mot bröstkorgen ska byta plats. Den kalla metallen får det att rysa i kroppen, men påminner också om att allt nytt under månaden inte varit dåligt.
Elias har använt smycket mer sällan än tidigare. Han har inte stannat tiden vid något prov utan accepterat att han behöver plugga som vanligt igen. Inte heller har Bill, eller någon annan, blivit förödmjukad med dess hjälp. Det fåtalet gånger han stoppat tiden har varit för att någon varit nära att råka illa ut. Förmodligen skulle han kunna räkna gångerna han snurrat på timglaset med hjälp av sina fingrar. Oftast har det varit för att rädda någon från att skadas, som förra helgen när Chris höll på att ramla ner för en trappa eller vid en annan fest och några killar var nära att börja slåss. Endast en gång har han använt det för något Elias känner kunde gått riktigt illa.
Elias och Chris hade varit ute tillsammans. Chris hade fått i sig för mycket alkohol och gick runt och pratade med alla människorna. Elias å andra sidan var lika klar i huvudet som vanligt.
När klockan närmade sig midnatt överhörde Elias ett samtal. Det var mellan en tjej, förmodligen bara något år äldre än honom, och en man, minst dubbla hans ålder. Om Chris var onykter var den här mannen stupfull. Orden sluddrades ut från munnen och tjejen fick inte prata till punkt. Varje steg hon tog bakåt följdes upp av att han tog ett fram. När hon till sist lyckades komma ut ur samtalet skyndade hon sig ut från nattstället, men mannen var inte långt efter.
Orolig för vad den packade mannen var kapabel till stannade Elias tiden. Även om mannen inte hade skadat tjejen var han orolig för henne. Elias släpade in honom i byggnaden igen, in på toan och tryckte ner hans huvud i en av toaletterna. Efter han pressat ner de lortiga fingrarna i mannens hals kände sig Elias klar. Mannen skulle vara upptagen med att spy på toan och tjejen skulle hinna ta sig hem, eller i alla fall tillräckligt långt bort från honom.
Trots allt kan inte Elias undvika att känna stolthet över att han faktiskt gjort bra saker. Han räddar folk. Han är Skyddsängeln.
Men tanken på Skyddsängeln påminner honom också om var han är på väg någonstans. Till Ian.
Det var under gårdagen Elias fick höra från sin mamma att Ian skulle kommit hem från det psykiatriska sjukhuset han legat inne på senaste månaden och att hans föräldrar trodde han skulle bli glad av att få besök. Om någon är skyldig Ian ett besök är det Elias.
Trots att de inte gått i samma klass någonsin har han träffat Ian nästan varje dag i tolv år. Ibland i olika kurser, ibland bara en kort hälsning i korridoren, men han har alltid funnits där. Nu har istället rykten om honom tagit den platsen. Nästan varje dag har Elias fått höra något nytt. Historier om varför han hoppat dök upp tidigt. Att han var mentalt sjuk och till sist tröttnat på all skit var den populäraste förklaringen, men även berättelser om att Ian var homosexuell eller hög som ett hus var vanliga. Senare, när det blev känt att han var inlagd, kom ryktena om vad han gjorde och hans tillstånd. Allt från att han tappat förståndet på den nivån att han försökt skada läkarna med bestick till att han rymt tillsammans med andra patienter skvallrades om. Den överlägset sorgligaste historien var att Ian, samma dag som han hamnat på anstalten, ska gjort ett nytt försök att ta sitt liv, och den här gången lyckats.
Elias hatade att höra berättelserna. Han visste självklart inte om någon historia var sann, men ingen av dem andra eleverna visste heller något om Ians hopp eller behandling. Skillnaden var att de inte sett vad han sett. Ingen annan hade sett Ians ansikte precis innan det skulle träffa marken. Om de hade gjort det skulle de förhoppningsvis vetat bättre än att gå runt och sprida saker utan att veta hela historien.
Elias stannar upp efter han kommit till uppfarten bredvid Ians hus. Han har bara varit i huset några gånger tidigare, senaste förmodligen över två år sedan. De har målat om det sedan dess. Nu är det en vit färg som täcker väggarna. De två gamla Volvobilarna bredvid avslöjar att båda föräldrarna är hemma. De vill väl inte lämna Ian ensam. Fönstren längs framsidan är alla mörka förutom de två på ovanvåningen. Vad Elias minns är det deras vardagsrum och Ians sovrum som är där uppe.
Det är nu det gäller. Nu behöver han bara gå till dörren, ringa på och se Ian i ögonen igen. Det bör inte vara svårt. Elias vill veta hur han mår, varför allt hänt, men han kan inte förmå fötterna att ta de sista stegen. Egentligen behöver han inte få reda på något om Ian. Varför skulle han vara annorlunda från de andra? Varför förtjänade just han att få reda på Ians läge, men inte Lisa eller Chris?
För de har inte sett vad han sett.
"Fan", Elias vänder sig om och går iväg, men stannar redan efter några steg. "Nej. Detta är lika mycket för Ian som för dig själv."
Elias snurrar runt, men klarar fortfarande inte att gå. Ian behöver detta. Det är för Ians skull han behöver gå in, oavsett hur jobbigt det blir för honom själv att se Ian igen. Du måste kunna gå igenom det tuffa om det handlar om att vara en bra vän.
Men det går ändå inte.
Det vibrerar i fickan. Elias tvekar inte en sekund innan han fiskar upp mobilen. Det är en notis från den lokala nyhetstidningen. Ett bankrån höll på att ske i andra sidan byn. Elias öppnar mobilen lika snabbt som han tog upp den och läser texten.
"Vid klockan femton tjugo ska rånarna dykt upp med vapen och börjat hota personalen... Polisen ska ha varit snabbt vid platsen och spärrat av... Rånarna är just nu instängda med gisslan... Stämningen ska vara hotfull", läser Elias. "Fan!"
Elias drar upp halsbandet och spinner på timglaset. Han kollar sig omkring och ser att en hund stannat i jakten på en boll.
"Gött, då är det bara att börja gå."