Tidsmästaren

23

En ny dag, en ny brottsling död.
  På Elias laptop går det att läsa hur en tidigare dömd, men nu frigiven, våldtäktsman råkat ut för en olycka. Ett anonymt forum är inte den säkraste källan, men Elias tror på vad som står skrivet. Vilken annan sida skulle skriva ut och diskutera vem och hur brottslingen dött?
  Mannen ska varit upp på sitt tak igår kväll när han plötsligt halkat och brutit nacken. Varför var han uppe där klockan kvart över elva en snöig tisdagskväll? Ingen verkar veta det. Flest användare skriver hur mannen fått vad han förtjänat, men nästan lika många ifrågasätter valet att vara uppe på huset. En medlem påstår till och med att det måste varit någon som ligger bakom dödsfallet. Trots att ingen annan verkar tro på konspirationsteorin ogillar Elias att det finns de med dem tankarna. Det är inte bra att folk diskuterar Majas mord, och om hon fortsätter i samma takt kommer fler tänka i dem banorna.
  Under de tre senaste dagarna har tre män dött. Pär Chrisson, en annan misstänkt pedofil och nu den frigivna våldtäktsmannen.
  "Helvete." Elias biter sig i handen. Darrningarna han fick efter samtalet med Fröken Ur i förrgår har inte försvunnit. Varje sekund har det ryckt i honom och koncentrationen har varit lika dålig som någon som väntar på ett dödsbesked. För tillfället går det inte ens att sitta ner utan att ena knäet bankar mot bordets undersida.
  Försiktigt, utan att försöka visa sin nervositet, tittar han omkring i korridoren. Bill sitter vid ett av bordet och Lisa vid ett annat. Annars är det tomt på elever.
  Elias väntar fortfarande på att Lisa ska prata med honom igen. Hon har inte sagt ett ord till honom efter deras bråk förra veckan. Det finns inget han hellre vill än att gå fram och fråga henne vad han ska göra. Hur han ska lösa problemen med Maja?
  Men det kan han inte. Inte nog med att Lisa inte vill veta av honom så skulle hon aldrig tro på något om smycket. Det enda Elias vet är att han önskar att han kunde prata med henne. Bara veta att hon, samvetet på axeln, finns vid hans sida hade hjälpt honom att tänka klarare.
  Trycket från käftarna in i handen blir kraftigare ju mer han tänker på situationen.
  "Glöm det", viskar han in i pekfingret i ett försök att få bort Lisa ur tankarna. Prioritet ett är problemen med en annan tjej just nu.
  Fokuset återvänder till datorn och tråden om våldtäktsmannens död. Som tur är tror de flesta användarna det är en olyckshändelse. Mannen ska ha varit konstig redan innan, men Elias kan ändå inte släppa konspirationsteorin.
  Om Maja fortsätter på sitt spår att döda kriminella kommer fler och fler tro på teorin. Fler kommer tro någon ligger bakom dödsfallen. Hur lång tid tar det innan polisen också börjar tro det? Innan de gör noggrannare undersökningar? Kommer Majas DNA hittas på brottsplatserna?
  Även om Elias inte vill att Maja fångas kanske det skulle vara för det bättre. Hans problem hade löst sig själva utan någon konfrontation med henne, men fruktan över vad hon skulle göra finns i kvar. Vad händer om hon får reda på att polisen är efter henne? Skulle hon stanna tiden och göra angrepp mot dem?
  Tanken på vad den Maja hade gjort i kombination med knäets dunkande mot bordet får Elias att inte lägga märke att Chris kommer, med hårda fotsteg, mot honom.
  "Vad tror du att du håller på med?" Chris smäller igen laptoppen. Oförstående tittar Elias på honom samtidigt som knäet fortsätter banka.
  "Vad? Jag fattar inte vad du menar? Och jag har inte tid just nu, jag måste fortsätta med detta", säger Elias. Försöket att öppna datorn igen stoppas av Chris.
  "Vi börjar inte förrän om femton minuter. Vi hinner det här!"
  "Du förstår inte."
  "Nej, jag fattar inte. Jag litade faktiskt på dig." Chris darrar på rösten. Elias studerar honom. Han är faktiskt seriös. Chris är seriös just nu.
  "Vad är det du pratar om!?" Elias fråga är knappt klar innan Chris har tar ett hårt grepp om hans tröjkrage och trycker honom mot väggen bakom. Attacken är kraftfull nog för att få den röda kepsen att flyga av Elias huvud och landa under Chris sko.
  Flåsandes försöker han ta in hela situationen. Chris, hans bästa vän, håller honom pressad mot väggen.
  "Berätta. Bara. Varför." Chris biter sig i läppen. Rösten är på gränsen att klyvas samtidigt som tårar tränger ut ur hans ögonlock.
  "Jag vet fortfarande inte vad du menar", säger Elias så lugnt han klarar av. Han tar tag om Chris handleder och försöker mjuka upp dem, som han inser även har ett grepp om guldkedjan under tröjan.
  "Sluta låtsas! Kan du i alla fall ta det här seriöst!" Chris dunkar Elias in i väggen ännu en gång.
  Från korridorens bortre ände kommer Lisa springandes. Även hon tar tag om Chris armar.
  "Vad håller du på med?!" Hon försöker låssa på greppet om Elias, men lyckas inte heller rå på de starka armarna. Det är konstigt, men trots hans situation blir Elias glad när han får höra Lisas röst igen.
  "Du behöver inte bry dig, det är mellan mig och Elias."
  "Men vad är det jag gjort?" piper Elias. Chris svarar med att låta greppet om honom hårdna. "Vad!?"
  "Igår efter du gick hem pratade jag med Sandra. Hon ville inte se mig mer. Ingen anledning eller något. Bara att vi skulle sluta träffas."
  "Chris..."
  "Men det är inte det värsta. Vet du vad som hände sen? Jo, jag träffade Sofie och hon såg att jag var nedstämd. För att muntra upp mig berättade hon ett rykte. Kan du gissa vad ryktet handlade om?" Chris skrattar ihåligt när han ställer frågan. "Ryktet var att en elev och en lärare tydligen ska ha någon form av förhållande. Kan du tänka dig det Elias? En elev och en lärare. Var tror du hon fått det ifrån?"
  "Chris, jag har inte..." Elias sväljer nervöst och försöker bända upp greppet förgäves.
  "Du var den enda som visste. Vem skulle det annars vara? Hur kunde du göra så!?" Chris kastar Elias mot golvet.
  Snabbt torkar han bort tårarna med tröjärmen och går iväg innan den Elias får en chans att svara. Kvar lämnas Elias och Lisa. Hon följer Chris med blicken medan han skyndar iväg från dem.
  "Det var det ni bråkade om i höstas", viskar Lisa till sig själv. Tomheten i rösten skär rakt in i Elias. Han skyndar sig upp på fötterna återigen, men klarar knappt av att se på hennes rygg utan att vilja bryta ihop. Det kanske inte är bästa läget, men han måste prata med henne.
  "Lisa", stönar Elias med gråten i halsen. Mjukt lägger han handen på hennes axel, som hon är snabb med att dra undan.
  Lisa snurrar runt och riktar ett varnandes pekfinger.
  "Rör mig inte!" Tandställningen får hennes spott att spruta Elias i ansikte. Strupen pressas samman. Han klarar nästan inte av att svälja när han ser Lisas bestämda, aggressiva ansiktsuttryck.
  "Snälla... Du förstår inte..."
  "Nej, och jag vill inte förstå." Lisa skakar på huvudet. "Först berättar du för Chris om mitt kärleksliv, något du inte har någon rätt att ens veta, och sen sprider du rykten som kan få Chris och Sa... Och hans flickvän i stort trubbel. Något jag inte ens vill veta hur du fick reda på. Hur kan du bara få honom i skiten så sjukt hårt?" Orden känns som en hård spark mellan Elias ben och får honom att tappa andan. Vad mer kan gå fel? Om han någonsin behövt vännerna är det nu.
  "Lisa, förlåt... Men det är inte alls så. Om du bara låter mig förklara..."
  "Jag vill inte att du ska förklara. Det jag vill är att du ska sluta lägga näsan i blöt och sluta förstöra andras liv." Elias blir stum. Det går inte att övertyga Lisa att lyssna. Hennes stenhårda ansiktsuttryck avslöjar att hon redan valt att hata honom.
  "Snälla", försöker Elias säga, men han mimar mer än faktiskt uttalar ordet.
  "Nej, Elias... Nej", säger Lisa och vänder. Innan hon hunnit ta två steg stoppar Elias henne med ett hårt grepp om handleden. "Släpp mig!"
  "Jag behöver din hjälp. Jag klarar inte det här själv." Tårarna går inte längre att hålla tillbaka. Små vattendroppar glider nerför hans kinder. Trots kunskapen om sitt patetiska tillstånd håller han fast henne och får hela hennes arm att skaka i takt med hans darrningar.
  "Tyvärr." Lisa tittar inte ens honom i ögonen när hon säger ordet som får all luft att lämna lungorna. Greppet om armen mjuknar. Hon är snabb att dra ut handen och skyndar sig iväg från den nästintill tomma korridoren.
  Detta är slutet.
  Elias faller ner på knäna. Som en hund står han på alla fyra och ser på när de salta tårarna ramlar från kinderna ner på det smutsiga golvet. Det är kört. Slut. Hopplöst. Maja är en mördare på grund av vad han gjort och ingen kan hjälpa honom. Fröken Ur vägrar, Maja lyssnar inte och de två personerna som han alltid trodde skulle stå vid hans sida har vänt ryggen till.
  Han är helt själv.
  "Jävla skit..." Elias biter sig i läppen. Rummet svartnar för ögonen. Är hela universum emot honom?
  Först när ett par vita skor blir offer för tårarna och lyser upp mörkret dras han ur de destruktiva tankarna.
  "Vill du ha hjälp upp?" frågar Bill och räcker fram en hand.
  Synen av att Bill, som bara för några månader sedan var känd som skolans största mobbare, erbjuder att hjälpa honom förvånar Elias. Aldrig har han fått för sig att Bill skulle hjälpa någon utan anledning, speciellt inte Elias som aldrig gjort någon för honom.
  "Eehm... Tack." Elias tar tag i den framräckta handen. Med ett snabbt ryck får Bill upp honom på fötterna igen, men direkt när händerna släpps faller Elias nästan ihop igen.
  "Oj! Du borde nog sätta dig ner." Bill hjälper Elias att sätta sig på stolen Chris drog upp honom från.
  "Tack." Elias låter tröjärmen torka bort några tårar.
  "Det är lugnt." Bill plockar den röda kepsen och borstar av den. "Jag vet att det inte angår mig, men vad handlade det där om?"
  "Jag vet inte ens längre." Trots hans försök att inte se löjlig ut framför Bill klarar Elias varken att hålla tillbaka tårarna eller skakningarna.
  "Hej, jag är säker på att allt kommer lösa sig." Bill lägger armen om honom. Precis som Lisas arm vibrerar hans i takt med Elias.
  "Jag... jag..." Elias klarar inte avsluta sin mening. Munnen fylls av saliv och han måste svälja.
  "Du, bara ta det lugnt. Det är inte jordens undergång det här."
  "Du förstår inte. Detta är mycket mer", får Elias ur sig och långa salivtrådar flyger ner på hakan.
  "Jag kanske inte vet vad som hänt mellan dig, Chris och Lisa, men jag vet att det kommer bli bättre", säger Bill. Elias vill svara att det inte är sant. Att detta visst kan vara jordens undergång.
  Innan han hinner säga emot hör Elias fotsteg från korridorens ände, följt av två välbekanta röster.
  "Haha, frågade hon verkligen det? Det är ju hemskt!" skrattar Maja när hon och Bella kommer ingåendes. Tjejerna fnittrar fram tills de kommer till Elias och Bill och blir genast knäpptysta. Från Bella får Elias en besynnerlig blick. Maja ger honom en misstänksam.
  Elias sväljer nervöst och stirrar på den Maja tills dem vandrat förbi, och börjat skratta igen.
  "Bry dig inte om dem", säger Bill och klappar honom på axeln.
  "Det är lugnt. Jag överlever." Elias torkar bort de sista tårarna från ansiktet. Han är inte riktigt säker på varför, men det känns som tårfloderna upphört.
  "Bra." Bill ler och kollar mot klockan. "Men du, jag måste gå till min lektion. Tror du att du behöver någon mer hjälp?"
  "Nej. Jag tror faktiskt jag klarar mig nu." Elias sträcker på sig och märker hur Bills arm slutar att skaka. Inte heller hans egen kropp rör sig okontrollerat längre.
  "Toppen, är det något så är det bara att prata med mig", fortsätter Bill och reser sig. "Men du, glöm inte att bara för att det känns som allt är skit just nu betyder inte det att det inte kommer blir bättre."
  "Det ska jag inte." Elias plockar ner skolsakerna i väskan. "Tack igen." Bill vinkar bort tacksamheten som att det inte var något. För honom var det kanske inte det, men för Elias betyder samtalet mer än vad han skulle kunna förklara.
  "Bara för något hemskt händer ska du inte sluta vara dig själv eller sluta leva. Det du behöver är att lära dig från dina misstaget och bli bättre", säger Lisas röst på repeat inuti Elias huvud medan han går mot sin lektion. Nu vet han vad han måste göra. Han måste bli bättre än tidigare och det kan han endast bli genom att fixa misstagen han gjort.