Lauras POV:
Jag sticker in kortet i dörren och skyndar mig in i hotellrummet.
Det är tomt, såklart.
Mamma, pappa och Vanessa är väl ute och äter. Det är väl lika bra, jag vill inte att de se mig så här.
Jag går in på toaletten och hoppar in i duschen.
Samtidigt som jag duschar känner jag en gnutta glädje; Raini åt ju så tidigt så hon borde vara hemma på sitt rum nu!
Snabbt sätter jag på mig mina bekvämaste kläder och drar ihop håret till en hästsvans.
Jag är fortfarande jätteledsen och kämpar mot tårarna, men tanken på min fina bästis gör mig en smula gladare.
Jag smyger ut ur hotellrummet och låser om mig. Sen går jag till hissen och åker upp tre våningar.
Tjugo meter fram, en tvär sväng och sedan framme vid Rainis hotellrum.
430.
Jag knackar på dörren, och Raini öppnar genast.
"Är du redan hemma?" undrar hon förvånat. Sen bleknar hon när hon ser mitt ansikte. "Ååhhh..."
"Han dök aldrig upp", viskar jag och nu rinner tårarna nerför mina kinder.
"Ååhh Laura", säger Raini. "Jag är så, så ledsen! Jag trodde verkligen... men jag... du, kom in."
Innan jag hinner svara håller Raini leendes upp en jättestor chipsskål, en dvd och tre Marabou- chokladkakor.
King size.
"Ooj", får jag fram och ler svagt.
Jag går in i hotellrummet som är helt tomt förutom....
Rydel Lynch i soffan.
Åh nej, inte en Lynch! Inte NU.
"Hej Laura!" säger hon glatt och makar på sig i soffan. "Hur är det?"
Utan att svara sätter jag mig bredvid henne. Raini förklarar försiktigt för Rydel vad som hänt.
"Va?!" utbrister hon förskräckt.
"Du tror mig inte", mumlar jag trött.
"Joo! Men, jag förstår inte.... Ross skulle aldrig... men... Jag måste berätta, lilla Rossy kan ibland kallas player av fans, men han skulle aldrig göra såhär, inte ens mot någon som den där blondinen 'Maia'."
"Men han gjorde det", säger jag tonlöst och ser trött på henne. "Han trodde att han kunde göra vad som helst mot mig, som att skicka några sms och lura mig totalt utan att anstränga sig... Att han kan göra så mot mig, bara för att jag är ännu en obetydlig, värdelös tjej som har ett crush på honom...."
Jag avbryter mig själv.
Crush.
Sa jag det verkligen? Jag som inte ens vill säga det tyst för mig själv, och så babblar jag på om det framför hans syrra.
Lika smart som vanligt, Laura!!!!
Jag förväntar mig nästan att Rydel kommer klippa till mig, eller skrika åt mig att dra åt helvete.
Men Rydel lägger armarna om mig och kramar mig tröstande.
Rydels POV:
Laura är i mina armar. Hon gråter och gråter, och jag skäms över min bror. Men det känns verkligen inte som han. Jag måste verkligen ta ett snack med honom, men jag kan inte lämna Laura nu.
Rainis POV:
Jag fattar inte. Vi har varit vänner med Lyncharna i fyra dagar bara, men ändå. Det låter inte som Ross.
Men Laura sitter bredvid mig i Rydels famn och gråter tyst.
Jag fattar inte. Jag fattar verkligen inte hur någon kan göra så mot någon så snäll tjej som Laura.
Vad har hon gjort för att förtjäna det här?
***
Vanessas POV:
"Kom nu, Laura", ler jag vänligt och lägger ena armen om hennes axlar.
Hon ler halvhjärtat och skrattar till.
"Vad har du nu ställt till med?" frågar hon.
"Något annat att tänka på!" säger jag glatt och drar bort henne från hotellet.
Nöjt ser jag några män med sina Tuk-Tuk bilar. De blir glada när de ser oss och skriker att vi ska åka taxi. Vi går fram till dem och jag viskar en speciell hållplats i örat på en av dem. Han nickar viktigt och pekar på en extra rödglansig Tuk-Tuk.
Jag drar upp Laura i den. Fordonet rullar genast iväg nerför den branta backen bort från hotellet.
"Vart skaaa viii?" skriker Laura för att överrösta fartvinden.
"Duuu fååår snart seee!" skriker jag tillbaka och tjoar glatt i fartvinden.
***
"Åhhhh!!!" säger Laura förtjust när vi står utanför det lyxiga spat.
"Vart ska vi börja?" ler jag skämtsamt. "Nagelfixet, bubbelbadet eller massagen?"
"Nagelfixet först kanske?" säger hon frågande.
"Ja! Sen kan vi ta massage och avsluta med bubbelbad", utbrister jag glatt.
Lauras POV:
Vi sitter i varsin silkeslen fåtölj på spat och blir ompysslade av små thailändska kvinnor. Jag slappnar av när kvinnan som pysslar om mig börjar fila mina naglar. På en vit namnskylt på uniformen står det 'JAEN' med stora bokstäver.
Efter att Jaen hade filat alla mina naglar började hon måla, dutta och sätta dit små pärlor på mina naglar.
Resultaten blev fantastiskt och liknade Vanessas.
"Thank you so much!" säger hon glatt till en viss 'AWNEZ' som tog ompysslade henne. "Öh.... Massage?"
Awnez och Jaen ler flickaktigt och nickar.
***
"Tack så jättemycket Nessa!" utbrister jag när vi går längs den trafikerade vägen påväg till hotellet.
Vi har hunnit massor, trots att klockan bara är två;)
Massagen fick mig att slappna av och sluta tänka på gårdagens stora diss. Efteråt fick jag och Vanessa sitta i varsina små bubbelbad bredvid varandra- de luktade starkt av orkidé och annat sött.
Strax därpå tog Vanessa med mig till en restaurang där vi åt Khao Phad (ris med ägg och kyckling i) och delade på en jättestor choklad-efterrätt.
Dessutom är det tjejkväll med Raini och Rydel om ett par timmar. Det gör mig så glad; man behöver ju inga killar för att vara lycklig;)
