Lauras POV:
Jag sitter på hotellrummet och ser mig leendes omkring. Det är verkligen jättefint på Avista. Vi har utsikt mot Kata Beach.
Bredvid mig sitter Vanessa och studsar på sängen. Hon fan-girlar för tredje gången sedan flygplatsen.
1. När hon såg R5-produkter
2. När jag hade stött på Ross Lynch
3. När hon fick se hur vackert detta hotell är
"Tänk om R5 skulle bo på Avista!" sjunger hon. "Då skulle jag vilja vara med dem HELA tiden!"
Jag himlar med ögonen. Själv längtar jag efter att få krypa ner i en solstol med en riktigt bra bok, men en del av mig önskar att Ross också ska bo på Avista.......
Pfffftttt nej! Varför skulle JAG, Laura Marie Marano, vilja att Ross LYNCH ska bo HÄR? Pffftttt....
"Dröm vidare", ler jag och puttar henne lite lätt.
"Vad ska du göra då?" Frågar Vanessa och ignorerar kommentaren. "Läsa BÖCKER hela tiden?"
"Nessa, det är väl uppenbart!" Svarar jag och himlar med ögonen.
"Laura och hennes böcker", nynnar Vanessa och börjar sjunga.
"Vad sjunger du?" väser jag.
"I wanna see you SMIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIILEEE!" Sjunger hon högljutt.
"Nessa! Nu ska vi äta lunch!" Skriker mamma för att överrösta henne.
Vanessa tystnar tvärt, men börjar genast nynna på en till låt på väg ut genom ytterdörren.
Väl ute ser vi att vägen ner är brant. BRANT.
"Håll i er", ler pappa.
Sakta men säkert tar vi oss ner för backen. Precis på hörnet finns en restaurang vid namn Lam Sai.
"Den får det bli!" Utropar mamma och går upp för trappan.
Vi andra följer efter och möts av ett plingande ljud som påminner om en fjantig barnmelodi. En tjej lämnar kassan och springer iväg. En man pekar på ett bord och vi sätter oss.
Plötsligt kommer tjejen tillbaka med massor av mat på en bricka. Hon skyndar sig att ställa ut maten på ett bord där åtta personer sitter
På något vis var deras kalufser välbekanta....
"Vet du vilka det där är?" Mumlar jag till Vanessa och nickar mot bordet där de åtta sitter.
Vanessa började studsa på stolen. För fjärde gången fan-girlar hon.
"Det är R5!" Kvider hon mellan glädjetårarna. "Och Lyncharnas bror och manager Ryland! Och Stormie och Mark, deras föräldrar! Fast Ratliffs föräldrar är inte där..."
Plötsligt lyckas jag urskilja Ross (eller vad han nu heter) mellan en blond tjej och brunhårig kille.
"ÅHH!!!" Säger Vanessa och följer min blick. "Du kollar Ross, ser jag! Men det är väl uppenbart, ni har ju träffats och dessutom är han riktigt snygg, fast jag föredrar Riker."
När hon säger 'Riker' rodnar hon djupt.
"Vågar jag fråga om bild och autograf?" frågar hon och blir ännu rödare om kinderna.
"Först ska du bestämma mat, unga dam", säger mamma och pekar på menyn.
Vanessa pekar på något helt random och reser sig upp.
"Kommer du Laura?" frågar hon ivrigt.
"Vänta", mumlar jag och skummar igenom menyn.
Det slutar med att jag väljer en Cola och toast med strips. Mamma och pappa fortsätter att fundera och jag reser mig.
Vanessa fiskar upp ett litet anteckningsblock, en penna och sin mobil ur mfickan.
"Alltid förberedd", ler hon. "Kom nu, Laur."
Hon tar min hand och vi sackar mellan borden i solnedgången. Tillslut kommer vi fram, och Vanessa trycker så hårt i min hand att den nästan domnar bort.
De åtta personerna slutar genast äta när vi kommer fram.
"Kan vi få era autografer?" frågar Vanessa och liknar en riktigt röd tomat i ansiktet. "Och bild!"
"Visst", skrattar tjejen bredvid Ross.
"Men ni behöver inte", säger jag snabbt. "En semester är väl till för att slippa fans och paparazzis, men Vanessa drog med mig..."
"Laur, sabba det inte!" väser Vanessa och fotar var och en av dem. Sen ger hon telefonen till Stormie. "Kan du...?"
"Självklart!" ler Stormie och fotar oss allihopa.
Vanessa trycker sig tätt intill Riker och jag hamnar vid Ross. Wawww han luktar gooott.... Lalalalalaa vad du virrar, Laura! Tänker jag. Ross duger väl, eller?
Ross POV:
Wow... Jag kan inte tro det! När jag satt med de andra i R5, mamma, pappa och Ryland på Lam Sai och åt kom plötsligt den jättesöta tjejen som jag krockat med på flyget. Brunt, lockigt hår och de där vackra, chokladbruna ögonen....
Men Ross, suckar en liten röst i mitt huvud. Du kan väl inte ha ett crush på någon under semestern. Nu ska du ju vara med familj och vänner...
Jag ignorerar rösten och ställer mig framför kameran med de andra. Plötsligt känner jag en söt doft bredvid mig.
Laura.
Jag lägger en arm om henne och ler mot kameran.
"Naww", säger mamma efter att ha tagit bilderna. "Ni är så söta."
Laura och hennes syster tog våra autografer och slank sedan iväg.
Jag önskar att vi får träffa dem igen. Enligt Rikers face vill han exakt samma sak, för han stirrar efter Lauras syrra.
