Speak »l.h«

2.2

"Lou"

Jag blev dragen upp på taket. Jag gjorde inget motstånd utan jag bara släpades med. Varför skulle jag göra något motstånd? Detta kanske var slutet. Detta kanske var min sista stund på denna förjävliga plats, även kallad jorden eller Tellus om man nu vill låta riktigt smart.

Marcus tog fram en sax, en kniv, till och med sandpapper... Jag visste vad som skulle hända, jag skulle plågas till döds. Men det kanske var värt det, för jag vet att de kommer att få tillbaka, de kommer att få lida ännu mer än vad jag ha fått gjort.

Jag var fast tejpad med händerna bakom ryggen. Tejpen om min mun var fortfarande klibbig och stark. Jag kunde fortfarande inte säga ett ord, inte ens försöka genom att tejpen gjorde så ont.

Jag såg hur saxen höjdes i Davids hand och med ett hugg så klippte han av en stor del utav mitt hår. Jag kände hur det blev kyligt på mitt huvud. Det var ändå kanske kyligt ute ändå även fast det var nära sommar. Jag såg hur mitt vackra hår föll ner runt om mig i strimlor. Deras skratt ekade i mina öron men jag vägrade låta mina tårar som brände bakom mina ögon få bryta loss i floder.

Sedan tog Marcus upp kniven och han tittade nästan lite besatt på bladet innan han drog det över mina ben, sedan över min vänstra kind, sedan över mina handleder. Den skärande känslan fick mig att vilja spy. När bladet mötte min kind så började världen snurra. Runt och runt som om att man hade snurrat runt jätte fort och sedan stannat upp, så kändes det.

David tog upp sandpapperet och gav det till Marcus som flinade elakt. Jag visste vad det skulle göra, jag ville dock inte tro på det.

När sandpapperet träffade min hud så kom den där brännande känslan. Marcus gnuggade sandpapperet fort och hårt, huden började öppna sig, ett köttsår uppstod och blodet började rinna. Men stoppade han? Nej, såklart inte. Varför skulle någon som Marcus sluta?

Efter några fler blodiga sår och kniv spår djupa nog att behövas sys så fick jag ta emot några sparkar och slag ända tills jag var blåslagen från topp till tå.

Jag var just nära på att tuppa av när Luke kom upp på taket. Jag deckare efter det. Men något jag inte medveten om var att Luke hade puttat ner både David och Marcus mer från taket, ner ifrån en 7 våningars byggnad. De dog, såklart. Luke räddade mig. Men något värre som skulle förändra mitt liv helt och hållet var på väg att hända, och det var Luke eller jag inte beredd på.

--------------------

HOLA PEOPLE!

Så hur är ert sportlov? Jag tränar och vill helst vara sova 24/7. (Det bästa med lov)

Jag har just köpt en väska med marijuana löv på, folk kommer att bli jelly och gamla tanter kommer tro att jag är hög men what evah!

Hoppas ni gillade detta kapitel!!

Nästa kapitel är faktiskt det sista kapitalet! Neeeej! Buhu!! Jo jag vet men det kommer att bli super duper långt så var glad!

Kom ihåg min nya novell, Wilderness!!! Läs och njut! PLZZZZ??

Älskar er otroligt!

Gilla och kommentera babes!

Sprid över hela världen!

Xx, Hazzenly