Speak »l.h«

1.2

Jag började gå mot Lukes rum och jag öppnade dörren. LP-spelare, Xbox, punkrock affischer, en stor säng med svart överkast, gråa väggar, mörkt trägolv och på hans skrivbord låg en svart skrivbok. Jag tog upp den i handen och kollade på den. Jag öppnade den inte för jag vet att det kan vara privat. Men innan jag hinner lägga ner den igen så kommer Luke in och när han får syn på att jag håller i hans bok så svartnar hans havsblåa ögon.

"Don't fucking touch that!" Skrek han och jag tappade boken i sträck, jag snubblade bakåt och slog ryggen mot väggen. Luke var inte sig själv, det märktes starkt. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag bröt bara ihop.
Hans ögon blev blåa igen och fylldes stället med skuld.

"Oh shit, I'm sorry Lou. I didn't mean to scare you like that. I'm just very very very afraid of what will happen if anyone reads my journal. It's very private." Jag bara nickade och tittade ner i golvet. Jag fattade såklart att det var privat men jag gjorde inget fel. Jag höll bara i den.

"I'm so sorry Lou, please forgive me?" Frågade han eller mer bönade och bad... Jag har aldrig varit med om att någon har bett mig om att förlåta en, jag har aldrig ens varit med om att någon har bett mig göra något alls... Jag bara nickade igen utan att titta honom i ögonen. Han stärkte fram sin hand och jag tvekade innan jag tog den och han drog mig upp. Han drog mig upp och innan jag hann tänka så kände jag hans armar runt min midja och hans huvud på min axel. Jag stod där, helt fast frusen innan jag drog mina armar runt hans hals och lade mitt huvud mot hans axel. Han drog mig närmare hans varma kropp som ständigt skickade behagliga stötar in i min kropp. Vilket var ganska obehagligt för jag har aldrig kramat en kille förut, absolut inte så här. Jag drog in hans parfym och doften fick allt hår på kroppen att stå. Han luktade gott.

Vi stod där och bara kramade varandra en stund som kändes som en evighet som tog slut för tidigt. Han drog sig ur och tittade mig i ögonen. Hans blå djupa ögon stirrade rakt in i mina gröna. Han log och det gjorde jag också.

"tam bellum" sa han och jag höjde ena ögonbrynet.
(Översättning: Så Vacker)
"What did you say?" Mimade jag och gick och satt mig på hans säng.

"It was in latin and I'm not gonna tell you" sa han och skrattade.

"So you can speak fluent latin?" Mimade jag och han nickade. Fan också så nu kommer han att kunna säga saker som jag inte förstår... Jag gillar inte den tanken.

"Do you speak any other languages?" Frågade han och jag tog fram mobilen för att skriva.

"I speak fluent sarcasm" skrev jag och visade honom så han kunde läsa. Han bara skrattade och gick över till sin LP-spelare.

"Do you have any favourite band?"

"Yes! Green Day, The 1975, All Time Low, Black Veil Brides, Coldplay, Fall Out Boy..." Skrev jag och visade honom efter. Han flinade och gick till LP-spelaren, igen. Han tog fram en LP-skiva och höll upp den så jag kunde se vad som stod på den, "Coldplay".

Han satte igång den och satte sig sedan vid mig och han tittade mig i ögonen ännu en gång. Han tittade så där djupt in i själen så det nästan gjorde ont. Men inget kan göra mer ont än vad mina känslor kände för Luke. Jag vill verkligen inte falla men jag tror att det är försent.

--------

Hdkdkagsksjelqosdjdbsk

Så känner jag just nu ja (;
Haft en piss vecka och ja... Nästa vecka kommer att bli grym, både prao och fyller år på onsdag. 15 wop wop!

Hoppas ni gillade detta kapitel!

Gilla och kommentera för Lou!
Btw följ mig gärna här på Wattpad så lovar jag att följa tillbaka (; AND THATS A PROMISE!

xx,-Hazzenly