"Lou"
(2 veckor tidigare)Jag hade just varit hemma hos Luke men jag råkade röra något som han tydligen inte tyckte vad okej... Så han började skrika på mig och som vanligt så fick jag nog. Efter den dagen Luke hjälpte mig att somna på grund av min mardröm så har jag knapp sovit och Luke har gått mig på nerverna. Hans mamma är alltid så välkomnande men hon är nästan jämt borta.
Jag har sett något i Lukes ögon och han verkar jämt och ständigt arg på något vilket sedan går ut på mig. Men sedan så kommer han och säger förlåt... Han går jämt och pratar i telefonen och det är typ det som gör han på det dåliga humöret. Ibland så kan han titta på mig med rädsla, sorgsenhet, medkänsla eller fascination. Men på den senaste tiden så har det bleknat bort. Jag vet inte riktigt varför eller hur det kan ha hänt men jag orkar inte med det...
Jag var ute och gick och det var ganska mulet. Jag tittade upp mot himmelen och kände hur en vattendroppe droppade ner på min näsa. Strax efter det så började det ös regna och jag skyndade mig hem till Luke där jag praktiskt taget bor nu.
Jag öppnade dörren och såg hur Luke stod vid trappan med både ilska och rädsla i ögonen.
"Where have you been?" Skrek han när jag stängde dörren efter mig. Jag bara tittade på honom. Vadå jag har ju bara varit ute i typ en timme, det är inte så länge...
Jag kollade på klockan... Oj jag har varit bort i ca 3 timmar... Hur kunde tiden har gått så fort?
"You've been gone for 3 fucking hours! I thought something had happen to you because you didn't answer you phone! Are you so stupid that you don't tell me where you're going if you're gonna be gone for 3 hours?!" Skrek han och då briste allt.
All ilska, all sorgsenhet, allt bara rann ut ur mig som om jag var ett överfullt vattenglas av ord.
"Are you serious?!? How the hell can you keep on going getting mad at things I do when I don't even know what the hell I'm doing wrong? Don't touch this, don't touch that... Just tell me that I can't touch anything around the house! You don't think that I feel bad about what I've done just because you yell at me? I do. It's almost that I feel better by living with the Lane's... I have gone through so much in my life and you don't even think that I feel bad about it? That I have moved on? No. I haven't. It still haunts me every single day. I should never have let them go to that trip to wherever they where going! It's all my fault and people don't understand that I do feel guilty. People just think that they can say to me that it wasn't my fault, because it was. And Lucas you're not helping me even a little bit to feel better. I thought that you where better than that but no, I was wrong. And look now! Now I'm screaming at you at the top of my lungs with a voice I swore to never use again. And I'm not feeling good about this at all. But you just needed to hear the truth because you're so damn stupid!" Skrek jag och jag kände hur mina tårar forsade ner för mina kinder. Jag tittade upp och såg hur Luke gapade. Han var chockad, det var jag också. Det kändes ändå ganska bra att äntligen prata efter så länge. Jag hade glömt bort hur min röst lät...
Jag skulle just öppna min mun igen för att säga något men innan jag hann så kände jag hur ett par varma mjuka läppar trycktes mot mina. Hans händer var tryckta på varsin sida av mitt ansikte. Jag var först helt stel och chockad med sedan så slängde jag mina armar runt om hans hals och besvarade kyssen.
~•~•~•~•~•~•~•~•~•~
Oppsi 😁 hahaha
Hej mina vänner! Förlåt så mycket för den dåliga uppdateringen men jag har inte haft något internet så jag har inte kunnat skriva. Så just nu så "lånar" av grannens internet, vilket dom inte vet om men vad dom inte vet skadar inte (;
Iaf så är det ju jul idag!!! Yey! Hoppas ni har haft en bra start på jullovet och att både julen och fortsättningen kommer att fortsätta bra!
Jag älskar er för erat stöd och allt! Uppskattar det verkligen. Skulle du kanske vilja att jag gör en liten shoutout om en novell som just du skriver så skicka vara ett DM på message här på Wattpad (:
Glöm inte bort att följer du mig så följer jag dig och jag håller alltid vad jag lovar! (:
Så hoppas ni gillade detta kapitel!
Kommentera och gilla och sprid denna novell till kompisar och andra!
Xx,- Hazzenly.
Och jo bara för att det är jul så mitt namn är egentligen Nathalie men alla kallar nig för Natha så snälla kalla mig för det (;
GOD JUL!
MARRY X-MAS!
YOU ARE READING
Speak »l.h«
FanfictionLou är ingen vanlig tjej, hon pratar inte. Inte alls. Det är pga hennes döda familj. Hon tycker att, om dom inte får prata så ska inte hon heller göra det. Luke, han är den ända som bryr sig om henne, hon faller för honom och han faller för henne m...