Speak »l.h«

1.3

"Lou"

"So you can stay here if you want to? My mother told me that you could stay here as long as you wanted and that you could have the guest room down the hall" sa Luke och jag nickade.

Efter att ha sett film och bara varit så börjar jag bli trött. Jag tycker att det kanske är lite konstigt att sova hos Luke men genom att jag får ett eget rum och genom att jag är så trött så bryr jag mig inte. Luke visade mig till rummet och gav mig en av hans T-tröjor som jag kunde sova i. Jag tvekade innan han rent av lade den i min famn. Han sa godnatt och gick ut ur rummet.

Ensam, jag var nu ensam, igen. Jag hade just nu inget emot att ta det lugnt och bara ligga och tänka på allt.
Jag tog av mig mina jeans och min tröja. Lukes T-tröja var stor men ändå bekväm. Den luktade honom vilket fick mig att slappna av, av någon konstig anledning... Jag lade mig ner i sängen och drog upp täcket till hakan. Jag låg sådär i säkert en timme utan att tänka på något alls.

Jag började sedan att känna hur mina ögonlock började bli tunga och snart så drogs jag in i drömmarnas värld.

"Bye mom, bye dad! I love you!" Sa jag till dem innan de gick ut ur dörren och in i taxin. De skulle på en affärsresa tillsammans i England. De skulle vara borta i cirka en och en halv vecka. Jag skulle bo själv vilket de tyckte var bra för mig. De tyckte att det vore en bra lärdom för mig eller något sånt... Jag hade såklart inget emot att vara ensam och bo ensam ett tag. En vecka gick och jag hade inte hört något av varken mamma eller pappa. Jag försökte ringa men det gick direkt vidare till röstbrevlådan. En dag så slog jag på TVn som jag inte hade gjort på en hel vecka. På nyheterna var det kaos. Men när jag såg en bild på min mamma och pappa så höjde jag ljudet.
"The beautiful hairstylist Rebecca Thomson and her husband Niguel Thomson was on one of the planes that crashed into the Twin Towers for about a week ago." Sa kvinnan i tv-rutan. Jag kände hur all min luft for ut ur min kropp. Jag satte mig mot väggen och skrek så högt jag kunde. Tårarna rann ner för mina kinder som floder. Jag kan inte fatta att de var borta, mina älskade föräldrar är döda?!?"

Jag vaknade av att någon skakade i mig, Luke. Han såg på mig med stora oroliga ögon.

"Are you okey? I heard you scream and I tried to come as fast as I could" sa han, jag bara skakade på huvudet. Han nickade förståligt och ställde sig upp för att gå ut men jag tog tag i hans hand. Han tittade på mig och log sedan lite svagt.

"Do you want me to stay?" Frågad han och jag nickade. Han kröp ner bredvid mig och drog mig nära intill sig. Hans kropp var varm och kände hur hans hjärta bultade. Jag kröp närmare hans bröst och hans armar drog hårdare runt om mig. Innan jag drog in i drömmarnas värld igen så började Luke att nynna lite svagt på "Wake Me Up When September Ends" av Green Day och jag somnade trygg och varm mot Lukes kropp.

------------

HELLO! Today's my birthday!!?!!

Kan knappt fatta att jag fyller 15 bast? Helt sjukt!

Iaf jag hoppas att ni gillade detta kapitel!

Gilla och kommentera för mig för jag fyller ju som sagt år idag (;

Xx,-Hazzenly