Speak »l.h«

1.6

"Lou"

Just efter vi hade slutat kyssas så kom båda tillbaka till verkligheten.

"Lou, you talked!" Sa Luke och det märktes att han var exalterad av att jag hade pratat. Lite roligt för att jag hade ju liksom stått och skrikit att han hade gjort fel men tydligen så stängde han ute de orden...

"I know" sa jag lågt. Jag är nästan själv lite förvånad över hur min röst låter. Jag menar sist jag hörde den så var den ljusare och stadig men nu är den mörkare och helt ostadig.

"I like you voice, I thought I might never hear it" sa Luke och kliade sig i nacken. Han blev generad... Gulligt men också töntigt. Men kom igen Lou va lite snäll nu, han kysste dig just!

"Uhm yeah... It feels weird to talk after like 3 years without even open my mouth." Sa jag och hörde hur raspig min röst lät. Min röst lät ungefär som när efter att man har vaknat, ni vet morgonrösten.

"Can I ask you why you stopped talk in the first place?" Sa Luke och jag skakade på huvudet. Jag vill lita på honom men något säger mig att jag kommer att ångra det.

"It's okey if you don't trust me" sa Luke och tittade ner i sina händer. Varför ska han få mig att må ännu värre än vad jag gör?!? Ta ett andetag Lou och gör det, berätta allt.

"My mother and my father was going to England for some business thing. I was going to be home alone while they were gone. They should've been gone for one week but after that week I hadn't heard from them. I tried to call, to text them but they never answered.

Another week passed and still no call or text from them. So when I turned on the TV... I got to know that they were dead. That they had been on a flight that had crashed into twin towers... I was alone and scared. Then I thought to myself "why should I talk when there isn't anyone to talk to? Why should I talk when my parents, my bloody parents was dead?" So that's when I decided to not talk." Det kändes som om en vikt lyftes från mina axlar. Men innan jag hann säga något mer så kom Marcus och David in i rummet med massa andra killar bakom sig.

Jag hann inte reagera innan två av de killarna som stod bakom dem hade tagit mig och höll fast mig så jag fick möta Marcus och David öga mot öga. Deras grepp fick mig att vilja gråta för att det gjorde så ont men jag vägrade gråta. Jag visste att det var något skumt med Lukes uppförande... Jag antar att jag snart kommer att få svar på mina gissningar.

"Good job Luke, here's your money" sa David och kastade dom på Luke.

"Why is they giving you money Luke?!" Skrek jag.

"Oh honey this was all just a trick. You got tricked and now you're gonna pay for everything. Luke, me and David made a deal that said that if Luke got you to speak and talk about why you didn't speak he was going to get money and look where we are now? You just told him why and you'd talked. And Luke that kiss was really good, you got her to trust you, good move." sa Marcus.

"So Luke one last word before you go?" Frågade David Luke. Jag tittade på Luke och hans ögon betydde på skuld men hans ansikte betydde på att han försökte leka cool vid killarna.

"I'm sorry" sa han och gick ut.

Det sista jag han skrika efter honom innan allt blev svart var; "I trusted you and you shoot me down. I hope you feel like you have just killed someone, because of your stupid game I'm going to be dead in a week" sedan så blev det svart.

--------------

HAPPY NEW YEAR!!!!

Hoppas att erat 2014 har varit lika bra som mitt!

Ni är också såklart en del av mitt 2014 och hoppas att ni stannar under 2015 också!

Älskar er super duper mycket!

Dessutom så är nu Camellia klar så Speak kommer att ligga högt upp på min prioriterarlista. (:

Kommentera och gilla!

Sprid över världen!

Vill du ha ett ord, en åsikt om världen som jag ska ta upp för att argumentera om världens alla felgångar och kändisars rättigheter är liksom min grej. MIN KÄRNA! Haha nä men snälla kommentera vad ni har tyckt varit bra och dåligt detta år 2014 om världen. Skriv också gärna vad ni har gjort som är eran höjdpunkt i år!

Xx,- Hazzenly