"Lou"
Jag vaknade upp såg bara mörker. Jag kanske var blind? Eller värre, död?... Jag hörde vatten som droppade, dripp, dropp, dripp, dropp. Ljudet av det droppande vattnet gjorde mig lugn men bara tanken av att jag inte visste vars jag var eller om jag var död eller inte gjorde mig illamående. Jag hörde mitt hjärta slog regelbundet, vilket var en lättnad. Jag hörde också min andning som om någon flåsade mig i örat. Men sen så hörde jag att andningen blev ojämn... Jag var inte ensam."Hello?" Viskade jag lågt och hörde hur någon flämtade till.
"Hello? Who's there?" Frågade rösten, rösten lät rädd, trött och uttorkad.
"My name is Lou, who are you?" Frågade jag försiktigt.
"My name is Leah" svarade rösten. "Why are you here?"
"I don't really know where here is... but it is because of my brainless brothers, well they aren't my brothers but they are just some people I live with"
"Ah Marcus and David, right? They put me here too. I used to be Davids girlfriend..." Sa Leah och skrattade lite innan hon hostade. "It was just because of the drugs I got when I was with him, man he did got some heavy stuff"
"Ah, I see. But why are you here and where are we exactly?" Frågade jag henne.
"We are in a basement, in the basement of Kylie Parker's house. And I'm here because I didn't pay for the drugs he got me, I tried to run away but it didn't work. My legs didn't seem to work. So when He caught me, I didn't say a word. I just wanted this to be over so I could give myself up to God" sa Leah och jag flämtade av förskräckelse. Va vi verkligen i Kylies källare?"Leah, how long have you been here?" Frågade jag försiktigt och väntade otåligt på svaret.
"I don't really know... I lost count after a few months." Mitt hjärta stannade nästan. Innan jag hann säga något så öppnades en dörr och rummet lystes upp. Jag drog handen för ögonen för att stoppa ljuset att blända mig. Efter några sekunder så hade mina ögon vant sig av det starka ljuset och jag såg att Matt, han från biblioteket stod i dörröppningen. Han tittade bakom sig för att kolla om någon var där och sedan så landade hans blick på mig. Han gick fram till mig och hjälpte mig upp. När jag stod upp så tittade jag förvirrat på honom.
"Why are you here?" Frågade jag.
"I could ask you the same thing but I heard Marcus speaking of you and I can't let this happen to you"
"What is going to happen?"
"Exactly the same that happened to Leah" sa Matt och nickade åt Leah håll. När jag tittade på henne så flämtade jag till och det kändes som om mina knän skulle vika sig på en gång. Hennes ögon hade en vit hinna på sig och jag fattade exakt vad som hade hänt, hon var blind.
"Let's go we need to hurry away before they come back" sa Matt och tog i min handled som jag fort drog bort. "What?"
"I wanna know what is happening and why can't we take Leah with us?" Frågade jag han men han bara suckade.
"We can't take her with us because it she isn't our business and it would only do this worse then it alrealy is" han tittade på mig med en blick som fick mig att förstå att det inte gick något att göra åt saken som jade hänt med Leah. Jag gick fram till Leah och tog hennes händer i mina.
"Be strong" sa jag och hon log innan Matt ledde ut mig igenom dörren som han stängde efter sig. Han förde mig genom en lång korridor och öppnade en dörr. Han kollade ut genom dörren innan han gick ut före mig och sa åt mig att vänta där medan han hämtade sin bil. Det var då jag fick min möjlighet att springa iväg, vilket jag gjorde. Jag sprang så mycket och långt tills mina ben inte längre kunde bära mig. Jag tittade mig runt och kände inte igen mig alls. Inga hus, inga skyltar, inget alls förutom skog och en lång asfaltväg. Jag visste inte vars jag skulle ta vägen eller vad jag skulle men jag fick helt enkelt fatta sanningen... Jag var vilse.
----------
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt! Hoppas att början på året har varit bra, berätta gärna för mig vad ni har gjort under lovet?!Jag kan berätta att i april så ska jag fara och se Zara Larsson på annexet! Min bästis gav mig en biljett så vi ska till Stockholm under påsklovet (: Har helt klart världens bästa bästis!
Iaf gilla och kommentera för ni vet ju hur mycket det gör min dag! Speciellt nu när jag är förkyld och har feber men ändå är på skolan för att jag har matte prov i slutet av dagen!
Xx,- Hazzenly
YOU ARE READING
Speak »l.h«
FanfictionLou är ingen vanlig tjej, hon pratar inte. Inte alls. Det är pga hennes döda familj. Hon tycker att, om dom inte får prata så ska inte hon heller göra det. Luke, han är den ända som bryr sig om henne, hon faller för honom och han faller för henne m...